En ung tjej som under tre års tid studerat och gått i lära hos en kines och lärt sig använda akupressur, var och besökte våran Tisdagsgrupp idag.

Vi som ville fick prova på att bli "tryckta" på. Jag ställde mer än gärna upp som frivillig.

Ytterligare en annan kvinna hjälpte till med de kunskaper hon hunnit lära sig av den andra tjejen.

Jag säger bara en sak.. Dom visste vad dom gjorde!

När den yngre utbildade tjejen började "söka av mig" hittade hon direkt punkter som hon började jobba med. Jag hade aldrig tidigare träffat henne, så hon visste inget om mig. Snabbt hittade hon punkter som gjorde nått förtvivlat ont. Efter ett tag frågade jag undrande vad dom punkterna stod för.

Njurar och urinblåsa. Dom mår verkligen inte bra just nu! sa hon!!!

Ja, inte lustigt dom gör ont, sa jag, och berättade om min kraftiga urinvägsinflamation som jag drabbades av nu i helgen. 

Den andra kvinnan hittade mina bekymmer med min tunntarm. Jag får mellan varven kraftiga krampanfall i mina tarmar. Det har jag haft sedan jag var barn. Man har tagit prover och röntgat, men inte hittat nått fysiskt fel.

Nu kunde hon "känna" att min tunntarm, mjälte, lever och min ena njure inte mådde bra. Att mjälten  och levern var påverkade var nytt för mig. Men resten hade jag viss koll på. Tydligen påverkar dom varandra.

Hur som helst ska jag nog ta mig både råd och tid att börja gå hos den  här tjejen som är utbildad Akupressör. Kanske kan jag bli lite klokare på min egen kropp och börja må bättre!

Nu i eftermiddag fick jag båda mina yngsta juveler, utan tjafs alls, till att hjälpa mig att storstäda i köket. Det gick så smidigt och bra! Dom var till oerhörd hjälp och var jätteduktiga!

Vi ska ju ha kalas på söndag. Och två av de som kommer är smått allergiska mot hundar. Vilket leder till bekymmer då jag brukar ha Argos här på dagarna. Både Heron och Cilla är av den mer allergivänliga sorten.

Heron vet jag att båda klarar riktigt bra.

En av orsakerna till att jag valde just den typen av hund som Heron, var just av den orsaken att mina nära och kära som jag umgås med ska kunna tåla honom lite bättre än en vanlig hund.

I morgon fortsätter storstädningen, halvsaneringen, av mitt hem. Om jag orkar. Men jag får göra så mycket jag orkar, och sen hoppas på lika fin hjälp som jag fick idag av mina grabbar!

Nu har Herr B kommit hit! Så det är väl bäst jag går och är lite trevlig.

Ha de!

Kram! :)

Det är ju Gula Villan som gäller idag. Idag ska det bli intressant att komma dit. Kanske kommer det dit en tjej som är utbildad och kan utför Akupressur   .

Kommer hon idag så har man möjlighet att få en prova på hur det känns.

Tror det skulle kunna vara bra för mig.

Men först duschen så man blir lite representativ.

Kram och Hej! :)

...Likaså mina tankar! Inte lustigt jag får ont i huvudet.

Jag var så trött igår kväll. Ändå hade jag lite svårt att slappna av och somna direkt. Klev upp och kollade runt lite på nätet. Försökte få fokus på lite annat än virrvaret som ständigt kolliderar med mitt inre.

Tillslut lyckades jag bli "sovatrött". Somnade nästan direkt jag la huvudet på kudden, nån gång efter kl 24.

Var oerhört seg i morse. fick känslan att bara vilja dra täcket över huvudet och sova. Min nacke ömmar rätt bra och huvudet ligger precis på gränsen till att vilja göra ont idag med.

Jag är så urbota less på mitt innre "Jag" och min ständigt, mer eller mindre, ömmande, värkande nacke och huvud.

Ibland känns det som om det inte är nån idé alls att stiga upp mer överhuvudtaget. Det blir bara blaha av allt mitt "Jag" i alla fall. Ont och fyllt av elände. Hur kan man älska sig själv en sån gång?

Har nog en liten sämre dag idag. Det går över. Jag vet det.

Ska försöka ta mig i kragen och åtminstone gå till badhuset och kolla på badräkterna dom säljer. Får se om dom har nån i min storlek...

Finns det ingen som passar så vill jag absolut inte iväg till nått bastubadande om två helger. För då betyder det ytterligare ett misslyckande för mig och min ständigt ökande i vikt.

Kan snart inte ha några av min kläder ens...

Jag har egentligen aldrig riktigt skämts över min kropp. Den har varit som den är, och det har känts ok. Men bara nu under vintern som gott har jag blivit mer och mer fjärmad från min egen kropp. Jag vill liksom inte kännas vid den. För den kroppen är inte "Jag".

Min kropp har blivit ett för mig, främmande ufo. Inte det heliga tempel det borde vara.

Mitt "Jag" finns någonstans där inne. Men håller på att  sakta försvinna i mängden kroppshydda. Jag känner snart inte igen mig själv...

 Hela mitt "Jag" håller på att förändras och försvinna. Känns det som.

Det är rätt nerbrytande att inte kunna vara en vanlig Svensson och klara av det alla andra i samhället ser som naturligt.

Försäkringskassan, Regeringen och alla dessa förståsigpåare vill att man ska vara stöpt i samma form, och leva sitt lilla liv innom de ramar och normer som dom satt upp.

Inte lustigt man blir extra nerkörd i skorna. Man är ju inte värd ett ruttet skrutt ens en gång i deras ögon sett. Det räcker väl att jag tycker så om mig själv. 

Jag är trött i själen! Mitt "Jag" är trött!

Jag vill så mycket men orkar inte ända fram. Vissa dagar går givetvis bättre. 

Men vetskapen att detta är mitt sanna "Jag" och att jag måste leva med mig själv för resten av mitt liv, i den här kroppen....som bara blir mer och mer av.... Nä, det vill jag inte! Men jag fixar inte att gjöra nått åt det själv. Jag kan inte! Jag orkar inte! Det är för svårt för mig...

Skönt är att ändå kunna skriva av sig lite av de tankar och känslor som ibland tar över och ställer till förtret.

Mitt sätt att hämnas mig själv. Att få det på print ger distans på ett nytt sätt. Jag kan se det från ett nytt perspektiv.

Kanske inte hjälper mig på nått praktiskt sätt ute i det verkliga livet. Men det får mig att se på mig själv lite mer distasierat.

Solen skiner i alla fall idag!