Har varit mer än lovligt trött ikväll. Sen kom den lömska huvudvärken smygandes igen. Tycker att jag haft ovanligt mycket huvudvärk senaste tiden och varit lite väl trött likaså. Vet inte om det är för att det blivit lite mycket för mig med allt som rör mitt liv...

Kanske jag borde fundera på hur jag ska orka med allt som får det att snurra till i tankarna på mig. 

Min ork var ju rätt minimal innan alla nya intryck gav sig till känna. Men jag har gladeligen verkligen försökt orka med allting. Men mer och mer känner jag att det gett mig lite väl mycket mer än jag trodde jag skulle klara av.

Samtidigt vill jag ju så gärna verkligen kunna orka med allt. Jag blir så besviken på mig själv...

Fast jag vill heller inte börja må sämre heller...

Måste nog tänka vidare på det där om mig själv och mitt jag!

Herr B ringde ikväll. Han och hans 18 åring med flickvän, hade varit och firat sin kära mor/farmor på hennes 75 årsdag ikväll. Tänk att hans mamma och min 14 åring fyller år samma dag! :)

Det hade varit trevligt och några av hennes syskon var även där för att fira hennes stora dag!

Vi pratade lite om Kristi himmelsfärds och Pingsthelgen som kommer snart.

Toppen vore ju att ta tillfället i akt att åka ut till Björkland redan från Torsdagen, och vara där till Söndagen. Men... det här med att dela på barnen varannan helg är väldigt nytt för den familjen. Så det kan nog tänkas ta ett tag för alla inblandade ett tag innan man kommer i stadig rutin i det där.

Blir det dessutom så att vi åker ut redan på Torsdagen, så måste det i första hand förankras hos barnens kära mor förståss. Det kan ju tänkas att hon redan har andra planer för henne och sönerna då. Men fråga kan man ju! Om Det inte finns andra planer skulle jag bli jätteglad om vi fick "låna" barnen lite extra just den helgen!

Det är ju en bit att åka till Björkland, så har man möjlighet att kunna åka ut några dagar innan så är ju det bara toppen!

Sen vet jag att Herr B´s två yngsta pratat om nått motoriskt byggprojekt som dom vill göra där ute. Så då skulle det ju passa alldeles utmärkt att vara där ute så mycket extra som det bara går. Då kan dom bygga och mixtra på och kanske hinna klart innan sommrens slut! *L*

Kan bli spännande att se vad dom tänkt att bygga och hur den kommer att se ut.

Börjar dom, så ska jag försöka dokumenter deras bygge. *L*

Nu ska jag slänga mig i bingen och sooooova! Men först ut med Heron en sista pinktur.

Hoppas min värk är väck i morgon...

Jag tog Heron med mig och promenerade till fröken BW. Hon och hennes jättehund Max, satt och myste i solen på baksidan. Hon hade kokat grönt  (tror jag nog det var) te och hade gjort nyttigt och gott tilltugg till. Givetvis fans ett av de godaste hunungar jag vet, att blandas ner i drycken om man ville. Rövarhonung från en lokal biodlare.

Understimulerade Heron fick som vanligt glädjefnatt när han fick träffa sin polare. Han hoppar och studsar likt en antilop på flykt. Öronen fladdrar som klumpiga, alldeles för osymetriska vingar utan destination på var sida om ett glatt huvud med pepparkornsögon.

Max blev givetvis också glad! Det var alltför länge sedan dom träffades de små liven.

Medans hundarna roade sig, satt BW och jag och surrade och njöt i solen!

Det blev riktigt varmt inne i hörnet mot huset hennes.

BW´s äldsta dotter och min yngsta bror dök så småningom upp där med.

Fröken BW är min yngsta brors svärmor sedan.. ja, vad var det.. 7 - 8 år tillbaka! BW´s dotter J och min bror blev tillsammans när hon var 14 år!!!!

Min yngsta fyller 14 idag!!! Bara den tanken är svindlande. J var lika gammal som min yngsta grabb är nu, när hon föll pladask för min minsta lillebror!

Jag är så glad för att det är dom två. Min bror och hon passar så himla bra ihop. Det ska bara var dom! *L*

När klockan närmade sig två, började jag och Heron sakta traska hemåt. Först in på ICA-affären och handla lite till kvällens födelsedagsmys.

Sen hem igen.

Nu är jag rätt så trött. Ska försöka ta och vila lite innan det är dax för middag. Alla söner är redan hemma. 18-åringen är på väg ut för att dammsuga och städa ur sin bil!

Jepp!!! Han köpte sig en bil igår!  Han är mäkta tolt över sin gamla Volvo 240 årsmodell -83! Han fick köpa mycket billigt av min farbror som inte kunnat köra den på ett par tre år nånting. Den är väl omhändertagen. Så den är i riktigt bra skick.

Nä, nu vila så jag orkar med resten av kvällen.

Jag åkte till Herr B i Lördags. Mitt kisseri blev något bättre varefter dagen gick. Men helt hundra kände jag mig inte. Vi fick en del gjort i alla fall.

Men så när jag vaknade i söndagsmorse var det än värre!

Det kändes som att kissa glas! Det sved, brände och kändes allmänt för dj**vlig ont! Jag mådde även illa och nedre delen av buken ömmade ordentligt.

Jag sprang på toan OFTA! Tillslut petade jag i mig två värktabetter och ringde sjukvårdsupplysningen. Fick komma upp och lämna ett urinprov uppe på akuten. Men dom ville helst jag skulle försöka hålla mig så länge som möjligt innan jag kom upp. Sagt och gjort! Jag lyckades hålla mig i ca 1½ timme!

Dom kunde inte se så mycket eftersom jag inte kunnat hålla längre. Men dom såg att urinen var "irriterad", och det fanns väldigt många vita blodkroppar med. Det blev en ny dos penicillin! Furudantin denna gången!

Han med att ta två tabletter igår. En nu på morgonen. Jag ska äta en tablett tre ggr dagligen i 7 dagar.

Jag mår redan mycket bättre. Lite slut i kroppen och trött. Men annars rätt ok.

Kanske jag ska ringa och höra om förken BW har lust att bjuda på en kopp te i solskenet.. *L* Är ju inte säkert hon har tid. Men ringa och höra kan man ju alltid. Sen blir det som sagt att fira min minsting på hans 14 årsdag!

:))

Min 13 åring fyller 14 idag! :))

Hela 14 år sedan han klämdes och krystades ut.

Han skulle egentligen inte funnits. Men ödet ville nått annat!

Jag hade en spiral som skulle vara lika säker som kombinerade p-piller. Den hade funkat bra under de ca 2 åren som jag redan hade hunnit ha den.

Men så hände nånting. Jag började känna att det inte var som det skulle.

Bland annat så var jag och barnens pappa bjudan på en stor  knytkalas-kräftskiva.

Jag hade med ett vin som jag tänkte jag kunde dricka till kräftorna som vi hade med oss. Men redan efter ett glas kände jag mig konstig och ville absolut inte ha mera. Drack bara vatten sen och började må bättre.

Vi åkte hem och dagarna gick. Så kom dagen då barnens pappa skulle åka till Vidsel och jobba. Han är flygtekninker. Jag skulle bli ensam hemma under ett par veckors tid. Innan han åkte hade vi fått främmande. Så det blev en del fika och disken hopade sig. Pappan åkte, främmandet for så småningom hem och kvar jag med två små och en massa disk och plock från lek av en bunt barn. Jag började röja undan för att sen börja med kvällsmaten.

Helt plötsligt började jag må fruktansvärt illa när jag kröp runt och plockade upp alla utspridda leksaker. Så illa att jag blev tvungen ut på toan och spy!

Tänkte att jag typiskt nog hade åkt på att bli magsjuk när deras pappa inte skulle vara hemma på ett bra tag.

Gjorde ett nytt försök att plocka lite med disk. Fick åter springa på dass och kräkas. Nu började jag känna mig lite smått orolig. Barnen var ju så pass små att dom inte kunde fixa mat själva. Tänkte det var bäst att försöka börja med deras mat innan jag blev alltför slut.

Öppnade kylskåpet. Kände dofterna som slog emot mig när jag öppnade kylskåpsdörren. Tittade på det som fanns där inne.. det vände sig ordentligt i maggropen och så var det dax för toan igen.

Försökte med kylskåpet igen. Men med samma reslutat som innan.

Jag lyckades spy 8 gånger på mindre än en timma. Då var jag helt knäckt och lika förtvivlad. Barnen behövde mat. Men jag var inte kapabel till att ens öppna kylskåpet förrän jag behövde kräkas igen. Jag blev så kolosalt obeskrivligt illamående så fort jag öppnade kylskåpet.

I ren desperation ringde jag min gode vän fröken AW. Hon bodde på samma gata som mig, men lite längre upp bara.

Berättade vad som hade hänt och undrade om hon kunde komma och laga lite mat åt mina söner... med risk att bli smittade av den värsta maginfluensan jag någonsin haft. Hon kom utan att blinka!

Hon inte bara lagade mat och såg till att mina söner åt ordentligt. Hon plockade undan leksaker och disken som var kvar. Vilken vän! Vilken ängel!

Jag låg i soffan hela tiden och var fullständigt utslagen och hade jättedåligt samvete.

Dagen efter mådde jag mycket bättre. Ja, jag kräktes i alla fall inte.

Men en tanke hade börjat gro... inte kunde jag väl vara med barn???

När jag blivit med de andra barnen, så hade jag tidigt känt på mig att jag var med barn. Men nu skulle jag ju teoretiskt sett inte kunna bli med barn.

Ytterligare några dagar gick... Jag skulle på hälsokontroll via mitt dåvarande jobb. Passade då på att fråga om jag kunde lämna ett test då jag ändå var där på vårdcentralen. Men si det gick inte. Jag fick gå hem igen.

Jag hade haft mensliknade blödningar. Därför kändes det lite märkligt i tanken att eventuellt kunna vara med barn. Plus att jag faktiskt hade min spiral.

Tillslut kunde jag bara inte hålla mig. Jag promenade till apoteket och köpte ett graviditetstest!

Mogonen efteråt satt jag på toan och gjorde testet efter konstens alla regler. Barnen sov... Det var tidig morgon.

Minuterna tickade långsamt. Tänk om jag var med barn! Vad skulle barnens pappa säga och tycka om det. Det var ju inte planerat!

Så var det då dax. Jag lyfte upp stickan och tittade. 

Jag var jättegravid!!! Visste inte vad jag skulle känna. Jag grät i alla fall. Och abort var inte att tänka på! 

När jag så småningom lyckats sansa mig själv ringde jag mödravårdscentralen. Jag hade ju spiral och visste därmed att det var förenat med vissa risker ihop med graviditet. Hon ville jag skulle komma förbi samma dag för kontroll. Men jag ville absolut inte gå dit utan barnens pappa. Så jag fick en tid direkt efter då han kommit hem. Det var ungefär 5 dagar bort.

På kvällen ringde barnens pappa i vanlig ordning upp för och höra om allting gick bra där hemma. Jag bad honom sätta sig ner, för jag hade nått att berätta. Vi är med barn! Jag började gråta igen. Rädd för vilka ord han skulle säga. Men det enda som hände var att han skrattande och sa " det hade jag redan förstått"! Varför sa du inte åt mig att du trodde jag var gravid, klämde jag ur mig till ett något lättat svar.

Han hade alltså känt på sig redan innan han for, att jag förmodligen var med barn igen. Han hade känt igen lite utav mina humörsvängningar osv.

Barnens pappa hade alltså redan innan jag verkligen fattat vad som var på gång, förstått hela läget!!!

Så kom han då äntligen hem! Vi åkte till mödravården och värdens gulligaste barnmorska. Graviditetssnurran åkte fram. Eftersom jag exakt kunde säga när bebisen skulle kunnat blivit till så var det enkelt att räkna ut i vilken vecka jag var. Jag var inte så långt gången faktiskt. Jag hade gått in i v 6.

Men nu skulle spiralen då helst ut också.  Och det var det som jag var lite rädd för. Missfallsrisken efter att ha tagit ut en spiral är större ca  en vecka efteråt. Men ut skulle den ändå. Hon kontrolerade även om den verkligen satt rätt där inne. Och det gjorde den. Den satt perfekt! Vilket gjorde barnmorskan än mer förbryllad hur detta hade kunnat gå till. *L*

Det gjorde inge ont när hon drog ut spiralen. Men sen skulle hon känna lite hur allting kändes. Det ömmade och gjorde jätteont mot högra sidans äggstock. Vilket gjorde att hon misstänkte ett utomkvedshavadndeskap.

Hon ringde direkt lassa i Norrköping. Vi fick komma dit för ultraljud omgående!

Det var en jätterar kille som skulle utföra ultraljudet. Han var lugn och sansad. Jag var skitnervös och tårarna trillade utefter min kind. Det var så mycket som hade hänt den sista veckan. Jag var överfull av känslor av alla de slag.

Han kunde konstatera graviditet i 5+3 enl ultraljudet just då. Sen såg han dessutom, som han sa "troligtvis två foster"!!! Men han kunde inte avgöra om dom låg i äggledaren eller i livmodern. Så vi skulle få komma tillbaka om en vecka exakt för ett nytt ultraljud.

TVÅ foster kunde alltså ligga i min mage och skvalpa runt! Risken att förlora båda under kommande vecka var extra stor eftersom spiralen tagits bort!

Hade jag maximal otur låg dom i äggledaren. Då skulle jag vara tvungen att ta bort dom båda!

Det blev för mycket för mig.. Jag grät och var vansinnigt orolig om vart annat resten av den kommande veckan. Det handlar ju om liv! Kanske till och med två!!!

Nästa ultraljudsdag kom. Samma kille utförde den denna gång. Nu såg han klart och tydligt. Mycke bättre än bara en vecka tillbaka.

Han såg ett foster som låg jättefint placerad i livmodern. Men han hittade inget ytterligare foster. Men troligtvis hade det funnits en till. Men den hade förmodligen "tillbakabildats" Och "försvunnit" Det är visst rätt vanligt att sån kan ske. Särskillt om man lyckats bli gravid med spiral.

Men det fanns en liten själ där inne. Vi fick se på vårat lilla underverk!

Hur hade han kunna smita förbi spiralen den lilla luringen.

Jag förstod väldigt fort att detta barn verkligen var meningen! Vi skulle bara ha honom!

41+1 dagar var det då så dax! 11 Maj 1995 kl 10.25 blev vi inskrivna på förlossningen i Norrköping!

När jag kom in ville jag inte föda. Jag ville inte känna smärtan. Jag ville bara ha det överstökat. Jag ville hem!!!

Så fort jag rörde på mig det minsta drog värkarna igång stenhårt. Jag kunde knappt gå ett steg. Pappan och en rar barnmorska tog mig under varsin arm, och mer eller mindre släpade mig försiktigt in på förslossningsrummet direkt. Ingen förundersökning där inte!

Dom ställde mig vid ett bord och nån stol. Barnmorskan bad mig klä av mig och lägga mig i förlossningssängen medans hon hämtade journalerna.

Jag stod blixt stilla. Rörade jag mig det minsta gjode det så ont så jag trodde jag skulle gå under. Hon kom tillbaka och såg att jag stod kvar precis som hon hade lämnat mig. Jag grät och ville verkligen inte vara med längre...

Hon började hjälpa mig av med kläderna och fick på mig nån sjukhusrock i stället. Barnmorskan och pappan lyckades på nått vis knuffa upp mig i förlossningssängen. Där kunde hon sanbbt konstatera att jag var öppen för 7 cm. Huvudet var fixerat i bäckeningången. Mina värkar gick intervaller om 3 - 8 min. Väldigt ojämt med andra ord. Så fort jag inte rörde på mig stannade värkarbetet nästan upp. Så fort jag rörde på mig tog värkarna i så jag blev helt förstenad.

Eftersom jag var öppen så pass mycket och öppningsskedet tycktes fortskrida utan nämnvärda värkar i övrigt, så satte dom rätt snart dropp.

Och jäklar i min låda vilken fart det blev! Dom försökte sätta bedövningar. Men det var lönnlöst. Inget tog som det skulle. Jag hade kommit in för sent, sa dom.

12.01, ungefär en och en halv timme efter vi hade kommit in, föddes så vår tredje son! 3550 g och 52 lång!

Vår lilla mirakel-plankare! Han hade lyckats planka in på någe höger för nio månader sen, och nu låg han på min mage. Detta underbara lilla barn! Detta lilla busfrö, fylld med överraskningar!

Han har varit älskad från allra första stund. Han ställde till med lite omvälvande rabalder första tiden efter vi klurat ut att han faktiskt fanns inne i mig.

Nu var jag 25 år och trebansmor!!! *L*

Min älskade lille 14 åring! Du är symbolen för att totala överraskningar kan vara bland det bästa som kan hända i ens liv!

Hoppas din dag idag blir en bra dag! Ikväll ska vi, dina bröder och jag, fira dig med något gott att äta. Och på kommande söndag ska vi bjuda hem de du önskar komma hit! *L*

Du är unik! Du är älskad av många! Du är klok och oerhört snäll och omtänksam! Fortsätt vara den du är, så kommer du att lyckas bra här i livet!

Pussar och kramar i massor på din stora dag!