Är det nått affärerna måste tjäna rätt bra på en årstid som denna, så måste det vara GLÖDLAMPOR!

Inte nog med att, åtmistone mina, glödlamporna går sönder allt eftersom. Alla innom loppet av några veckor, så är det alla dessa till adventstakarna och adventstjärnorna... Bara byta ut!

Advenstakarna kan jag bli mest tokig på. Sitta och pilla med varenda liten lampa tills man hittar den eller dom som behöver bytas ut.

Ska passa på att köpa glögg på ICA med. Ska ha lite vid tv:n ikväll och bara mysa!

Synd bara man sitter själv med glöggmyset....

Kram och på återskrivande! :D

/Annelie

Vaknade tidigare än katten.

Tankarna snurrade igång innan ögonlocken en börjat blinka.

I morgon är det första advent. Idag ska jag pyssla på och försöka göra mysigt och fint.... För mina söners skull och givetvis för min egen med.

Men sen då? När pojkarna åkt ner till sin pappa och blir borta hela julen och nyåret... När jag sitter här ensam bland tomtar, julgran och alla juleljus...

Min tid kommer väl att läggas hos mina föräldrar, syskon och vänner.

Det kommer verkligen inte att gå nån nöd på mig.

Men längtan! Den så djupt inneboende längtan efter nån att vakna med på morgonen. Ligga kvar och bara mysa. Känna och höra hans lätta andetag mot min kind.

Att varsamt låta min hand få stryka genom hans hår. Att känna sån värme och lycka att få vara just vi två...

Hans ögon som sakta, trött vaknar till och tittar upp. Léendet som sprider sig över hela hans ansikte. Ett ansikte med vars varje vinkel och vrå noga är utstuderat, men ändå varje gång lika häpnadsväckande vackert!

Han som får mitt hjärta att slå volter... och min mage att snurra till i ett virrvarr av masspirr!

Han som förstår att älska en precis för den man är! Som ser värdet i helheten och kämpar för sin familj.

Det där alldeles magiska som kan hända mella två olika personer..

Gnistan!

Åtrån!

Längtan!

Glädjen!

Kramen som bara han kan ge!

Kyssen som varje gång bekräftar samhöriheten!

Älska!

En jul till utan en en axel att luta sig mot. Eller finns han där? Kanske har han stått för nära och jag inte förstått? Han kanske inte heller förstått.. att det är vi två som är ämnade för varandra..

Tankar en tidig lördags morgon. I morgon är det första advent!

/Annelie :S

Är så glad idag!

Vaknade som vanligt i morse, såg till att ungdomarna åt frukost, slängde mig i duschen,grabbarna drog till skolan. Och när min daghund Cilla kom vid halv nio så började vi med en rask långpromenad. När vi kom tillbaka hit hem somnade båda hundarna på sin bädd. Katten busade och jag försökte göra mig vacker.

När så pappa kom vid kvart i tio var vi äntligen på väg mot Flarken!

Första stoppen på vägen var hos pappas bror med sambo i Småbacka. Dom skulle åka med oss och fira pappa och farbrors faster.

Kl 12 var vi så framme i Flarken. Folk hade börjat strömma till. Mottagningen var i Flarkens jättefina lilla kapell. Vi gick in.

I ett större avsides rum där man dukat och gjort jättefint dagen till ära, satt gammelfaster Märta på sin tron! Så otroligt vacker för sina 100 år! Pigg och med glimten och glädjen i ögat!

Det som sen slog mig var hur rynkfri hon var. Så slät och fin. Jag menar.. Är man hudra år förväntar man sig rynkor. Massor med rynkor! Djupfårade rynkor! Det hör som till! Men där sitter hon min kära gamla gammelfaster och är oförskämt rynkfri!

Min nästa tanke... Måtte hennes gener finnas lite i mig med.. :P

Förvisso fick jag faktiskt visa legg sist jag var på systemet. Det var snart tre veckor sen sist. Så det kanske finns hopp på en annars sliten kropp! *SS*

Komunalrådet var där och höll tal för gammelfaster. Kungen hade skickat telegram till gammelfaster och gratulerat henne, Flarkens Trivselkör sjung för henne. En annan släkting och hans fru hade diktat ihop en visa för henne. Den var jättefin! Många höll tal om hennes stora hjärta och godhet till alla i hennes omgivning. Tårta, kaffe, kakor och bullar hur mycket som helst. Jättegod pastasallad serverades också.

Jag undrar hur många som i slutändan kom för att fira henne? Medans vi var där uppskattade vi att antalet besökare måste varit minst runt hundra personer. När alla under uppträdanderna satt ute i kapellets kyrkdel, så fyllde vi nära på hela kyrkan.

Tror inte gammelfaster Märta riktigt hade räknat med så stor uppståndelse.

Kan även tänka mig att hon var rejält trött när sen allt var slut vid 16 tiden.

Hon lär sova gott som ett litet barn!

En helt fantastisk grej till med gammelfaster. Trots sina nu 100 värdiga år, så bor och sköter hon sitt hus nästan helt själv. Lite hjälp från hemtjänsten har hon visst numera. Hon försökte visst för en tid sedan få flytta till ett boende. Men hon nekades med motiveringen.."Hon är för pigg och frisk."

Javisst är hon det! Men hon är för sjutton gubbar 100 bast! Visst ska hon väl få en lättskött lägenhet och kanske ändå lite mera hjälp i sitt dagliga liv då? Är hon inte värd det?

Ett HURRA för min underbara goa gammelfaster som fyller 100 idag! :D

Kom hem nu ikväll och kände mig hur trött som helst. Men.. Nu har jag letat fram julgardinerna och börja stryka till dom och hänga upp dom. En bra börja så god som något!

Men nu ger jag upp även med det för denna dag. Det kommer ju faktiskt en dag i morgon med! :P

Nu ska jag bara slappa framför tv:n och ha det bra! Skulle bara vara såååå mysigt att få kura ihop sig i en varm, kärleksfull och trygg famn. Saknar det det som bara den... Gör så förbaskat ont i hjärtat av längtan efter en sann kärlek. Försöker inte tänka på det så mycket bara.. blir så jäkla deppig då..

Men , men ... Skam den som ger sig! Får försöka hitta min prins där ute nånstans. Och sen flörta hej villt! ..... Men då skrämmer jag väl ihjäl stackarn i stället.. :P

He en fortsatt bra fredagkväll och kram på er alla! :D

/Annelie

Är egentligen på väg att lägga mig att sova. Men måste bara berätta att jag var på mina två yngsta söners julbasar nu i kväll. Högstadieeleverna har i flera veckors tid slöjdat, bakat, tränat att spela musik  Och några har tränat att utföra hopptrick på studsmatta och hade uppvisning nu ikväll.

Det såldes hembakat, ringar, träblommor, flugor som dom bundigt och gjort själva mm, mm.

Min 13 åring var en av dom som gjort och sen sålde flugor till fiske. Min 16 åring spelade med några av sina kompisar i sitt band.

Alla var jätteduktiga på sina grejer! :D

I morgon fyller gammelfaster 100 år! Eftersom mor min ligger sjuk i flunsan, så följer jag med min pappa dit i stället. Det kommer att bli så trevligt!

Men mer om det i morgon.

Just det.. julgardinerna är fortfarande inte uppsatta.. Måste bli på Lördag då.. :P

Sov gott, dröm sött och kramis på er alla!

/Annelie

Jag hade en annan blogg en gång i tiden. Den finns fortfarande kvar. Men jag skriver aldrig i den längre. Det är några år sedan.

Men om nån mot förmodan är nyfiken på vad jag skrev om då alltmest så får ni länkadressen här: 

http://eilenna919295.spaces.live.com/

Kramar till er alla! :D

/Annelie

Jag blir så trött på mig själv!

Här har jag sovit så gott hela natten. Ändå vaknar jag och vill bara dra täcket över huvudet och "glömma bort" hela denna dagen. Men det går ju inte...

Jag måste se till att sönerna tar sig upp. 13 åringen är den som är absolut segast varje morgon. Där klår han nog till och med mig. :P När väckningen är gjord måste jag se till att min 16 åring äter ordentligt med frukost. Tack och lov sköter han den biten riktigt bra numera. Ska förklara mer lite senare... Sen är det den eviga tvättstugan! Eftersom min ork inte är som den ska och jag inte är den snabbaste och kvickaste på denna jord, så blir det oftast att jag tvättar i en takt som inte gör min tvätthög mindre från gång till gång. Den är mer i ett konstant läge. Överfull!!!

Idag ska jag åtminstone bädda rent i min säng. Det ska bli så otroligt skönt när det är gjort!

Min 17 åring har sovmorgon idag. Till ungefär mitt på dagen. Sen tar han bussen in till Skellefteå för att komma till sin skola. Han sköter sig själv, mer eller mindre exemplariskt! Rätt så mogen och självgående för sin ålder måste jag säga.

Nu kom min daghund Cilla. En jättfin lagottotjej! Hon är nog en av de coolaste hundar på denna jord. Värdens lugnaste! Men en vilja av stål! *S*

Så henne får man liksom "lura" för att hon ska vara med på noterna och lyda. Det brukar gå rätt bra med "godis"-mutor. Men jag är noga med att inte ge henne mutor alltför ofta. Söt som socker är hon iaf. Och min egna hund Heron tycker hon är en toppenkompis att få vara med heldagar.

Innan jag ger mig ut på förmiddagens längre promenad ska jag kort förklara 16 åringens matproblematik.

Han var som en liten kerub, mycket rund och go som bebis. Sen, som många andra barn började han smalna av lite när han började röra på sig mer ju äldre han blev. Grejen var bara det.. Han rörde sig inte på sig så mycket som han smalnade av. Han blev rent mager! Tunn! Han borde inte blivit så späd. Han orkade ju aldrig göra nånting. På sin höjd låg han på golvet och lekte med nån bil. Och oftast somnade han mitt i leken.

Skulle vi gå ut så han jag inte mer än få på honom ytterkläderna så la han sig på golvet... och somnade i väntan på att jag var klar. Han orkade inte gå längre sträckor. 50 meter och han kröp ihop la sig i korgen under liggvagnen och... somnade!

Hans tre till fyra första år gick ut på att sova! Nu berodde just den delen på att han åt maxdos på Ergenyl för att motverka kramper, Och som ändå aldrig hjäpte tillfredställande.

För enda sedan han föddes hade han nån form av kramper. Man testade honom med EEG och EKG för att få ett tecken på att det ev kunde vara epilepsi eller hjärtat som spökade. Men hur dom än kontrolerade honom fick dom aldrig några sånna indikationer.

Till slut råkade jag av en händelse se ett dokumentär program om en familj i Italien. Deras ena barn var svårdiagnosierad pga av man inte hittade nått att ta på efter alla undersökningar. Så dom började filma sitt barns sjukliga "betéende".

Den idén snodde jag rätt av. För hur många ggr vi än varit på sjukhus och fortfarande ingen, mer än jag och sonens pappa och några släktingar och vänner, så hade ingen sett hans krampanfall. Läkarna hade ingenting att gå på.

Fram med videokamran och börja filma! Och det blev en klockren fullträff!

På filmen syns klart och tydligt hur han får sina kramper. Hur han ser ut undertiden. Hur långa anfallen är osv.. Vi filmade många anfall för att få med så mycket som möjligt. Jag ringde sonens läkare som blev överförtjust över att få tillgång till filmen. Var upp på lassa och räckte över den personligen. Många speciallister tittade på filmen och gnuggade sina geniknölar. En professor,( Professor Falk ) i i hjärnas funktion i Göteborg kollade på filmen. Men inte ens han visste med säkerhet vad det var.

Men så pass mycket kom dom ändå fram till. Det var ingen epielpsi! Ergennylen plockades bort då den ändå inte fyllde nån funktion, mer än att han sov mest jämt. Det här var nått som satt långt ner i hjärnbarken. Signalsubstansen mellan nervtrådarna blev överaktiva på nått vis. Men dom trodde med all säkerhet att det skulle växa bort med tiden. Och dom hade rätt!

Men det gjorde i stället att hela hans kropp kom i obalans, verkar det som.

Han har aldrig varit den där aktiva ungen som spelat foboll, hockey eller nått annat. Han har sutit här hemma och inte orkat med så mycket. Hans aptit blev sämre och sämre. Men han åt egentligen aldrig speciellt dåligt. Men jag fick tjata som sjutton på honom. Tillslut tröttnade jag. Dessutom såg han för eländigt mager ut. Slutade växa på längden dessutom. Hans lillbror höll på att växa om honom i både längd och vikt.

Då gick jag med honnom till skolsköterskan. Han var långt under sin kurva på alla sätt och vis. Det blev en remiss till barn.

Där kunde man bara konstatera att hans kropp inte sög åt sig det fett och den näring han så väl behövde. Men varför det blivit så.. Kanske pga av de tidigare kramperna och hur han levde då.

Det blev näringsdrycker och en kost späckad med kolhydrater, fett proteiner och fettet från röda fiskarter. Och däremellan får han med fördel äta nästan obegränsat med bullar, godis och allt annat som en själv ska undvika. Men det har gett resultat! Han är fortfarnde väldigt mager. Men han är piggare och har vuxit bra mycket på längden. Han har varit så duktig och kämpat på nått helt otroligt!

Näringsdryckerna och näringspulvret är idag helt borta från hans kost. Men resten håller vi kvar. Det måste vi för att han ska kunna må bra.

Min idag, långa ståtliga 16 åring, har fått kämpa med så mycket i hela sitt liv! Inte undra på att han är en av de klokaste 16 åringar på denna jord!... tycker ju jag då som är väldigt partisk! *SS*

Men jisses vad tiden flyger. Dax att  promenixa med hundarna! Bara att bylta på sig så man inte fryser häcken av sig!

Lev och må där ute! :D

Kram på er!

/Annelie

Det blev inga julgardiner uppsatta idag. Men det känns som det gör detsamma.

Min min mycket gode barndomsvän fru Karlsson ringde ikväll och vill ha med mig ut på promenad. Och det är klart. Får jag välja mellan tvättstugan och en promenad med en god vän, så vinner vännen!

Dryga timmen promenerade vi! Jätteskönt! Så nu lär jag sova som ett litet barn. I morgon ska vi träffas för en prommis igen. Lika bra att passa på medans orken finns.

Igår när jag satt vid datorn plingade messenger till. Jag hade fått ett medelande från min yngsta grabb.

Citat: "Jag älskar dig! Du är så gullig & goo så att man bara vill krama dig heeeeela tiden! =D ...Ehhh?!? Sa jag det där!?"

Fatta att mammahjärtat bara smälter! Och glädjetårarna svämmar över!

Och vet ni vad samma son gjorde sist jag fyllde år?  Jo, han hade varit på ICA och köpt mig en ny rätt så dyr stekpanna. Jag hade väl vid några tillfällen beklagat mig över den gamla jag hade... Då tjöt jag ordentligt!

Min egen älskade lilla tokunge hade tagit sina sparade slantar och köpt den finaste stekpannan jag någonsin har ägt! Jag visste hur mycket den kostade. Då jag själv varit och sneglat på de olika modellerna på affären. Och den var verkligen inte den billigaste.

Jag betalade tillbaka en större summa av köpesumman till honom ändå. Tycker inte han ska lägga så mycket pengar på mig. Fast tanken var jättegod! Han behöver pengarna till nått åt sig själv rätt som det är.

Mina andra söner är också helt underbara! Men jag tror det är min minsta som mest hittar på allehanda små tokroliga saker ändå.

För mig är belöningen nog om mina grabbar gör så gott de kan i skolan och här hemma. Och att dom sköter sig på fritiden och inte hittar på saker dom får ångra sen.

Jag bara bävar att en dag få ett samtal hem om att nån av mina söner hittat på nått otyg. Det får man ju liksom räkna med, tänker jag.

Men ännu har vi klarat oss från sånna samtal. Peppar, peppar....

Min vän fru Karlsson påminde om en rar liten historia som utspelade sig för ett ca 4 - 5 år sedan.Mina söner och jag var och hälsade på hemma hos familjen Karlssons. Min mellanson kröp i vanlig ordning upp ifru Karlssons knä och bara myste. Helt plötsligt tittar han henne i ögonen och säger "- Åh, vad du är vacker!" Då var det fru Karlssons tur att blötlägga kinderna sina. *L*

Jag bara säger som så... Om mina söner fortsätter vara så underbart goa och härliga individer, så kommer deras framtida flickvänner att få dom bästa män man kan önska sig!

Vet att detta kan ses som skryt. Men det skiter jag i. Mina söner är så himla fina!

Nu stundar sovtid! Jag önska er alla en mycket god natt! Sov gott! :D

Kram på er alla!

/Annelie

Så var man då här! Har haft en annan blogg en gång i tiden. Den finns fortfarande  kvar. Men det är några år sedan jag skrev i den.

Här börjar man liksom från början.

Julen närmar sig med stormsteg! Stressen har smärt och smidigt lyckats ta sin in under skinnet. Nu börjar alla "måsten"! Eller..?

Julbaket med lussebullar, julkakor, julpyntandet med alla adventsstjärnor och stakar. Tomtar och änglar. Julmat som ska förberedas. Julklappar att inhandla. Och till sist julgranen som skall kläs!

Och så vi som har barn... Allt som skolan vill att man ställer upp på inför juletiden. Baka till försäljning på skyltsöndagen, gå på olika tillställningar ens barn har jobbat och knåpat ihop med. Luciatåg... mm,mm..

Och har man då mer än ett barn så blir det tillslut väääldigt mycket och väääldigt dyrt!

Tack och lov har jag bara två barn kvar i grundskolan. Och i dessa klasser har jag å det bestämdaste klart sagt ifrån sånt som tar tid, ork, energi och pengar från MIN familj!

Nu satte nog en och annan kaffet i vrångstrupen.. "Jäkla trist morsa det där".. "stackars hennes barn".. osv.

Och faktum är att jag fick just den reaktionen i klasserna den gången jag tog bladet ur munnen och sa ifrån.

Jag är långtidssjukskriven pga att jag ända sedan jag var barn upplevt saker som varit tunga att bära med sig, och att i ung tonår stressat sönder min kropp både psykiskt och fysiskt. Vilket idag gör att jag är otroligt tacksam att jag överhuvudtaget klarar att ta hand om mina söner och mitt hem.

Att vara sjukskriven i så många år som jag har varit, blir man inte miljonär på. Ändå får man väldigt konstiga blickar från folk, bara mammor konstigt nog, när jag tillslut sa ifrån.

Jag har sagt upp mitt "fröken duktig". Hon är inte i tjänst längre.

Mina söner är de bästa jag har! Jag älskar dom mer än livet själv! Dom är min glädje och mitt hjärta varje dag jag vaknar.

Mina söner är nog också blande de mest tacksamma barn/ungdomar jag vet om. Visst kan dom precis som vem som helst knorra och klaga över saker och ting. Men dom har tidigt fått lära sig att allting har ett pris. Och man kan inte få allt man pekar på. Man blir inte lyckligare för att man har föräldrar som kan köpa mobiltelefoner, datorer och platteveaparater, moppar, cyklar, mm,  i parti och minut.

De mobiler och datorer mina söner har (för dom äger varsinna ) har dom sparat ihop till helt själva från sina månadspengar och pengar de önskat till presenter och julklappar.

Lyckan har fullkomligt lyst över hela deras person den dagen dom lyckats köpa just den mobilen eller datorn dom vill ha!

När människor jag möter hör hur många söner jag har och hur gamla dom är, ojar sig folk och menar att "då har du verkligen det du gör, din stackare,, och så är du ju dessutom helt ensammen med dom jämt och ständigt."

Jag skulle nog också reagera så om jag inte visste bättre!

För utan skryt.. Mina söner gör inte en fluga förnär! Mina vänner som känner oss berömmer mina söner och säger att jag verkligen haft tur.

Dom är duktiga och gör verkligen så gott de kan i det mesta i vår vardag.

Min äldsta son är mycket kreativ både i sitt intresse, datorer, skolan och hemmet. De två andra är inte långt ifrån. Även om dom är lite mera "latmask" än sin storebror. Men dom gör iaf så gott dom kan, och det är för mig gott nog. Jag kan ibland bli lite orolig för min äldsta grabbs intressen ska påverka skolarbetet negativt, då det stundtals tar mycket tid för honom. Han och ett gäng andra toppenkillar + min yngsta bror har ett eget "företag" via ungdomsgården här i Boliden. Dom sköter "företaget" exemplariskt och det går mycket bra för dom. Här kan ni kika in och kolla lite vad det är dom gör :               

http://lanportalen.com/

Min yngsta som verkar gå helt i äldsta broderns fotspår. Och det glädjer mig. Då vet jag att ha har sitt och inte kommer att hinna med nått allvarligare typ av bus.. hoppas jag och håller tummarna.. *L*

Idag har varit en helt vanlig dag i mitt liv. Vaknade kvart i sju. Låg kvar till sju. Sängen är alltid som skönast då man måste upp.

Gjorde frukost åt mina ungdomar. Var ner till källaren för och se om det fanns nån ledig tvättid idag. Och det gjorde det. Så ner igen och peta igång en maskin.

Sen var jag tvungen ut med Heron, min lille hund. En riktigt skön promenad på ca en halvtimme i snön och den gryende morgonen.

Halv nio kom min daghund Cilla! Heron blir sååå lycklig varje gång hon kommer. Pysslade på lite till. Åt min egen frukost, ner till tvättstugan och så ut med hundarna i skogen! Där blev vi nästan en timma. Är så underbart härligt i skogen. Och hundarna får verkligen springa av sig ordentligt. Det riktigt syns hur dom njuter. Passar på att träna inkallning varje gång vi är i skogen. Vill inte dom ska bli slappa på den biten. Och dom sköter det där med beröm godkänt!

När vi kom in var dom skönt trötta. Så nu skulle dom inte lida alltför mycket då jag skulle till min "kurs". Jag och ett gäng andra "sjuklingar" träffas varje onsdag vid 11 för att tillsammans läsa och lära oss hur vi med små förändringar kan må lite bättre än innan. Och det är ett så trevligt gäng, att bara att träffa dom gör att man känner sig gladare!

När jag sen kom hem vid halv ett tiden väckte jag viss hundarna. Men jag tog ut dom på en kortare prommis. Sen ner i lokalen här i källaren, där delarav sällskapet från "kursen" samlats. De som ville fick en provapå-behandling av en manick jag inte vet vad den heter. Men den är säkert bra! *L*

Tvättstugan igen.. Jag har alltså bokat upp hela dagen för tvättning. Jag är inte så snabb. Men huvudsaken det blir gjort. Kommer, även om jag tagit det lugnt, att få en jäkla värk efter den här dagen. Att bära tvätten upp och ner är inget som är bra varken för min nacke eller min rygg.

Men det är skönt när det är gjort!

Julgardinerna som jag tänkte hänga upp idag ligger så snällt och fint kvar i garderoben. Kanske får jag upp dom sen ikväll. Annars får det bli i morgon.

Dax och gå ner till tvättstugan igen.

Ha det bäst och kul att just du tittade in! :D

Kram!

/Annelie