Oj,oj,oj!!! Jisses vad jag kämpar för att få mitt sovrum till en lantlig ljus och fin shabby chic-stil. Försöker skrapa ihop tänkbara grejer jag själv har hemma. För inte fasen har jag råd att börja springa och köpa nytt inte.

Just nu håller jag på att försöka mig på att sy en jättelång tubkudde som ska ligga längst uppe vid huvudändan på min säng! Min säng är 120 cm bred, så kudden blir nått åt det hållet med. Jag har även lyckats pilla in en söt spets längs ut på varje ändes kanter. Kan direkt säga att syslöjd var nått jag valde bort när man själv fick välja typ av slöjd. Jag valde trä och metal.

Dåvarande syslöjdslärare var inte den mest humana och socialt kompetenta  då.. Hon förstörde mångas nyfikenhet kring att lära sin någon form av sömnad.

Att jag nu verkligen försöker mig på , med stort tålamod och gått om tid, på att sy är verkligen kors i taket! Och jag tror i ärlighetens namn att jag kommer att bli rätt så nöjd med slutresultatet. Kommer absolut att synas att det är en glad amatör som försökt sig på att sy. Men huvudsaken jag blir nöjd!

Solen skiner och jag känner mig rätt så glad och nöjd idag.

Hade igår kväll väldigt svårt att "varva ner" invändigt, inom mig. Det kändes som jag hade hög puls hela tiden, och en inre stress som malde på och gränslade till ångest. Hade svårt att sitta still. Magen spökade, Hade svårt att släppa alla tankar omkring allt som kommer framöver. Skolavslutningar med fika, mat, nya kläder och skor till grabbarna, Min yngsta grabbs förestående 14 års kalas, bakning, min 16 årings kommande klassresa till Göteborg, festligheter med goda vänner, Björkland mm, mm.

Det slutade mad att jag faktiskt tog mig en hel Atarax.

För när jag känner hur allt bara snurrar på allt fortare i tanken och knuten Knut tjorvar runt i allt högre hastighet inom mig, så är det bara att ta en tablett. Atarax är egentligen en kraftig allergitablett. Men den har visat sig vara enormt bra vid ångestattacker också.

Jag känner så väl när tabletten börjar verka. Det känns som ett mjukt moln sakta sveper över mig, och ett mjukt och skönt lugn infinner sig.

Nackdelen med tabletten är att jag blir så väldigt trött med. Så att ta dom dagtid tar emot väldigt mycket. Men igår kväll kändes det helt ok. Jag sov sen väldigt gott och vaknade rätt så pigg och utsövd.

Det värsta är att jag känner att det håller på att trigga igång igen inom mig.

Men jag vill inte ta tabletter för ofat och i onödan. Jag måste ju förska lära mig bryta min inre oro med andra metoder. Att försöka slappna av och tänka på annat. Eller helst inte tänka alls. Bara vara!

Men det är svårt. Har ju mina egna krav på mig själv som spökar. Och framförallt en liten elak person som sitter på min axel och pekar med hela fingret, och säger att jag måste göra allting bättre, fortare, hinna mer, inte vara så dj**la lat, att jag gör fel.."så kan du väl inte göra begriper du väl..", att jag är dålig och värdelös, osv.

Den där lilla person på min axel har jag försökt bli av med i flera års tid.

Det slutar bara i att jag inte gör nått alls. För då kan det i alla fall inte bli fel.

 Idag ska jag försöka styra mig själv och inte lyssna på den på  axeln.

Jag ska pilla klart med min kudde. Skulle jag inte hinna eller orka göra den klar idag så är det inte hela världen.

Jag ska ut med hundarna i solen på en skön promenad ( och hoppas att inte Cilla har lös mage fortfarande... svårt att plocka upp då).

Herr B var här igår kväll och kommer hit ikväll med. Vi ska väl försöka hinna med att träffa våra goda vänner på Caffé 33 ikväll med.

Längtar efter mina goa vänner! *L*

Nu ska jag stoppa nått i min ständigt hungrande kropp!