Eftersom jag är som jag är, och främst har svårt att acceptera det själv mest jämt, så måste jag ändå emellanåt inse min egen begränsning.

Jag har tagit på mig uppgifter jag trodde jag skulle klara av. Men mer och mer under de sista månaderna har jag förstått och känt att jag bara gör mig själv en otjänst. Jag känner mig låst. Kan inte hälsa på vissa vänner och bekanta under dagtid. Kan inte ta bussen in till stan med mina söner när det egentligen borde finnas en möjlighet, för att inhandla kläder och skor och annat nödvändigt ont.

Känner mig mer och mer instängd i min lägenhet, fjärmad från vissa delar av min familj... Några av dom är allergiska och kan inte längre hälsa på mig i min lägenhet. Inte så ofta och länge som dom, och framförallt jag, skulle vilja.

Jag valde min hund, en dvärgras, allergivänlig sort och dessutom att han inte fäller nån päls för att kunna ta med honom mest överallt, och att folk skulle kunna komma hit. Den ena daghunden jag har är också en sådan typ av hund, men av mellastorlek. Men alla uppskattar ändå inte att jag tar med hur många hundar som helst. Och det respekterar jag till följd att jag själv blir mer isolerad.

Allt är en avvägning! Jag gillar mina daghundar jättemycket. Men med facit i hand, med all värk jag haft, all trötthet och ork som varit som bortblåst, gör att jag känner mig allt mer begränsad, och gör att jag kommer att avsäga mig mina daghundar. Det räcker med den lilla skrutten jag själv har.

Jag har redan talat med den ena ägaren. Det kändes jättejobbigt att ens ta upp det här. Känner mig som en svikare...  Vet att hon inte tar så illa upp och hon förstår. Hon är en av mina absoluta bästa vänner! Ändå känns det jobbigt. Måste mycket snart ta mig i kragen och prata med den andra ägaren med. Även hon känner mig rätt väl och jag vet att inte heller hon kommer att ta illa upp.

Men mitt samvete gnager. Jag känner mig som en dålig människa fast jag inte borde.

Jag kommer förmodligen att stundvis sakna mina goa daghundar här hos mig. Men jag kommer självklart att träffa dom när jag träffar ägarna.

Vet att jag ställer till det för ägarna. Det är inte det lättaste att hitta nån/några bra ersättare som kan tänka sig se efter hundarna när ägarna jobbar. Men jag har själv börjat på att hjälpa till genom att fråga runt lite här och var. Men som sagt.. det är svårt.

Jag hoppas innerligt att det kommer att lösa sig på bästa sätt för alla inblandade.

 

Diana

26 maj 2009 22:46

Tack för ditt fina inlägg, jag blev nästan tårögd. Du har så rätt. Men jag har sånt temperament, blir helt galen. Känner mig som en rätt dålig mamma. Men idag har de varit en bättre dag så jag hoppas att vi får till de. Egentligen är de största problemet att han är för bortskämd. Jag har sparat din sida nu. Är väldigt intresserad av att läsa den men nu är de försent, får bli i morgon.
Än så länge är jag helt nöjd med operationen.
Ha de bra!!

http://www.dianachaaya.blogg.se

 

Berith

27 maj 2009 08:58

God förmiddag min vän =)
Tycker inte alls att du skall känna
dig som en svikare , man måste få göra det som man själv mår bäst av utan att ha dåligt samvete....
Ett tips , det finns hund dagis i stan =)
Ha en bra dag ,
Kramar om / Berith =)

http://maxmax.bloggagratis.se

 

Jenny

27 maj 2009 14:28

Hej:o)

Håller med. Du är ingen svikare, tror du är en väldigt generös person. Det är viktigt att kunna säga nej när man känner att det inte funkar. Det är hundägarens ansvar att ordna med hundvakt, inte ditt. Men det förstår dem så klart, de verkar rara dina dagvovvars mattar;o)

Kram!!

http://barnlangtan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad annat kan man säga. Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer rikti...

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva. Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite...

Har bott i min lägenhet sedan 1 December 2001. Trivs så himla bra här. Det är lägenheter som under slutet av -80 och början på -90 genomgick en rejäl renovering. Många av lägenheterna har slagits ihop och blivit större. Det finns dock inga större l...

Fick detta mail av min mycket goa vän AW från östgötaskogarna. Var rätt kul så jag tänkte dela med mig. =))   ~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~ Kära Dagbok ,   Jag har precis fyllt 45, och min son (älskling!) gav mig en veck...

Äntligen! Ja, jag säger bara ÄNTLIGEN ser det ut som om vi kommer oss ut till stugan i helgen! Så just nu har jag verkligen inte tid att sitta här och knappa på tangentbordet. Har iaf precis kommit hem efter en "lunchdate" med Fru K, Fru L, Fröke...