Slänger in en bild på min lilla coola hund, Heron!

I dagen samhälle tycker man ju att tex barn borde ha det bra.

Men det är uppenbarligen långt ifrån sanningen.

Barn kan vara utsatta för det mest kränkande handligar och ord

Var finns vi vuxna när ett barn far illa? Vad kan, får och bör vi göra när man märker att nått är fel?

Vad göra om vi känner de berörda?

Jag hävdar att man ska göra allt för barnets väl och ve. Det behöver rimligt vis inte betyda att man behöver slita upp himmel och jord för att försöka förbättra för barnet. Många gånger kanske föräldern inte riktigt inser hur illa deras betende gör barnet. Föräldern själv kanske behöver hjälp. Kanske det räcker med att prata lugnt och sansat och förklara att man finns där när det blir för tungt.

Nu beror det ju på hur kraftigt och mycket illa barnet far. Kanske det är såpass att man borde tillkalla polis och sociala myndigheter..

Men det där som sällan tas upp.. det där i gränslandet..

Nu är det snart jul. Alla ensamma föräldrar med sina barn.. Vad gör man för dom? Vad kan jag göra?

Hade jag en bekant som jag vet kommer att sitta ensam med sina barn, så bjuder jag givetvis med dom dit jag ska. Sån är jag.. 

Ingen.. varken vuxen eller barn ska behöva känna sig utanför en storhelg som julen innebär.

Öppna ert hjärta och erat hem för ensamma nära och kära, som annars sitter bortglömda. Jag lovar.. Det kommer att bli den trevligaste julen på länge!

Kram på er och var rädda om varandra!

/Annelie

Vad är livskvalitét?

Är det att jobba arslet av sig för att få ihop pengar till att betala räkningar varje månad och sen leva på brödkanter bara för att kunna åka utomlands och bränna sig fördärvad?

Jodå, det kan det nog visst vara! Är man en så person som uppskattar sånt så är det livskvalitét.

Är det att sitta och sträckläsa böcker en helg efter helg utan att  umgås med vänner?

Måste nog svara ja även där. Finner man det avkopplande och man mår bra av det så är det helt ok.

Är livskvalitét att hugga ved, röja i skog och mark varje ledig stund?

Absolut det med! Frisk luft och vistas i naturen är för många en sorts avkoppling trots det hårda jobb det innebär.

Är det livskvalitét att regelbundet gå på Club eller krogen?

Definitivt ja! Vänner och umgänge betyder mycket för välmåendet. Och att ha skoj har ingen dött av.

Livskvalitét har många ansikten. Tack och lov! Och alla har vi olika behov av saker, personer, göromål omkring oss för att må bra och känna oss tillfreds med livet!

Det finns mycket som ger mig livskvalitét. Men främst är det min lilla familj. Mina ungdomar och mina djur. All trygghet och harmoni som dom skänker. All glädje som på nytt sprids varje morgon vi möts efter en god natts sömn.

Sen har jag några helt fantastiska vänner som ger otroligt mycket livskvalitét!  Där finns också trygghet, harmoni och glädje!

Men också galna upptåg och roliga fester! *L*

Vad är livskvalitét för dig?

Godnattkramar!

/Annelie

Som vuxen verkar det finnas två typer av förhållande att ge sig in på.

Det ena är av bara rent sexuellt slag där båda, förhoppningsvis är införstådda i uppgörelsen. Eller att båda gärna vill ha ett förhållande, men att det av nån anledning försvåras av yttre omständigheter.

Det kan ju då verka "lättare" att då välja det förstnämnda allternativet.

Ingen har ett ansvar. Man bara är!

Och det är väl helt ok om det är så man vill leva.

Vill båda däremot ha ett fungerande förhållande, men med omständigheter som liksom står som farthinder så långt ögat ser... ja, då är det fasen inte lätt!

Det kan vara komplicerade hinder. Hinder som gör att den ena mår dåligt men ändå så gärna vill gå vidare. Å verkligen försöker.. Men så finns hindret där som en ständig påminnelse, som en kniv i hjärtat, ett svek så stort å smärtsamt..

Tiden läker alla sår sägs det.. Å de är ju sant. Men hur hantera det just nu?

Ev omgivingens reaktion.. för folk pratar.. Man ska ju inte bry sig om folks skitsnack! Men säg den människa som aldrig någonsin blir illa berörd när någon pratar negativt om en. Särskillt i en stad, mindre samhälle där många känner varandra.

Jag är inte perfekt på nått vis. Jag har säkert också gjort folk ledsna nån gång. Men jag försöker mer och mer ju äldre jag blir, verkligen tänka på vad det är jag säger.

Jag blir uppriktigt så illa berörd när jag hör folk häva ur sig sånt dom själva "hört" och sen sprider vidare.. Hur ska man veta sanningshalten i det?

Att vara vuxen och bli kär är fasen i mig ingen lek! Inte bara att omgivningen ska spekulera och tycka och tänka och säga sitt.. för den dagen kommer.. var så säker..

Men man har ju sina egna "spöken" att dras med också. Det kan vara nog för jä*lig!

Annars är jag dock fullkomligt övertygad att kärleken övervinner allt!

Iaf om den är äkta!

Var rädda om varandra. Ta hänsyn till dina medmänniskor! Man måste inte älska alla. Men respekt ska man fasen i mig kunna visa JÄMT!!!

Kram och hej!

/Annelie

Ja, nog är det väl ändå självaste sjutton. Förkyld å eländig lagom till jul.

Finns det ingen rättvisa!

Men det var iaf en himla tur jag tillslut gjorde bort bakningen igår. Idag hade jag vägrat i sten!

Halsen sticker och kliar som fasen. Vilket sen resulterar i hosta. Feberkänsla i hela kroppen, frossa...

Men det enda som just nu grämer mig, är att jag inte kommer mig till Club Soda med min vänner på fredag. Känner jag mig så här ligger jag nerbäddad under täcket i stället.

Fast det kommer fler tillfällen! Får ladda för mellandagarna i stället! *L*

Nu ska jag dra täcket över huvudet å försöka slumra til lite...

Kram!

/Annelie

Det blev som det blev.. Och vad bra det blev sen! *L*

Min vän Fru K hade snappat upp mit nödrop tidigare idag. Hon bjöd på kaffe, pepparkaka och en mycket trevlig surrstund!

Pepparkakan hjälpte, och jag kände mig strax mycket snällare! Eller kan det ha berott på det trevliga sällskapet till kaffet... ska låta det vara osagt.. hehehe..

Väl hemma började jag och min 16 åring med bullbaket. Vilka fina bullar det blev! Hopps alla blir glada och nöjda i morgon.

Och nu blir det andra bullar.. Soffan och Tv:n! Börjar få huvudvärk. Och värken i kroppen håller på att kulminera med. Känns som om jag har febervärk.. och den är inte rolig..

Hopp och hej och kram!

/Annelie

Så var vi ju där igen då.. Kom igår kväll, sent förståss, på att det var min å 16 åringens tur att baka till motionsdansen som är i morgon kväll.

Kollade in i frysen och hoppades innerligt att 50 bullar på nått sätt hittat sin väg till min frys!

Men det var ju lite för mycket att hoppas på.. Hittade FYRA!!!

Så det blr till och ställa sig och baka...sen idag. Ska vänta på att 16 åringen kommer hem från skolan så får han hjälpa till. Det är fasen inte mer än rätt då det gäller hans klasskassa! *L*

 Hoppas nån av mina vänner räddar mig från tristessen idag. Skulle behövt pynta på mera.. men jag har som tappat gnistan.. jäkla bullbak..

Kram på er!

/Annelie