Jag har förmodligen världens bästa vänner!

Mina vänner finns där i vått och tort! Dom bryr sig om, lyssnar.. kanske inte alltid förstår.. Men det spelar ingen roll, för dom dömmer inte!

Men dom finns där!

Jag försöker vara en lika god och bra vän tillbaka. Jag vill oxå finnas där för dom närhelst det behövs.

Jag har tre tjejkompisar som jag känt och haft kontakt med sen grundskolan.

De två första ända sedan ettan och tvåan i grundskolan. Den tredje kom flyttandes hit i slutet på sexan.. om jag inte minns helt fel..

I alla år fram till nu har vi känt varandra. Haft kontakt! Ett par av tjejerna har mer eller mindre rest runt om i världen, bott i andra länder tidsvis.

Men vi har alltid haft kontakt. Vi har under alla åren försökt träffas ungefär en gång per år när det varit möjligt.

Nu är alla boendes innom Sverigens gräns. Tre tillbaka hit åt Bolidenhållet och en i Luleå. Den tredje med familj kom flyttandes tillbaka hit upp i Tisdags faktiskt!  Är så himla glad att dom är tillbaka!

För ett antal år sedan blev jag presenterad för ytterligere en supertrevlig tjej. En som fru K redan kände sen tidigare. Så nu är hon givetvis en av oss med!

Mina söner, främst då 13 och 16 åringen brukar då och då säga att jag, fru K, fru L, fröknen N-M och fröken N är som systrar. Framförallt Fru K och fröken N-M. Och visst.. I mångt och mycket känns det som om dom är mina systrar. Vi har växt upp med varandra. Vi känner verkligen varandra!

Jag har verkligen världens bästa vänner! *L* Tack för att ni är sånna fantastiska tjejer! Världen skulle vara förbannat mycket tråkigare utan er!*S*

Jag har givetvis fler vänner. Ni är helt suveräna ni med!*L*

Jättekram till alla mina vänner! Ni är bäst!

/Annelie

Jag fick ett mail härom dagen. Faktist ett mycket fint mail.

Inget sånt där massutskick, utan ett personligt skrivet mail.

Det handlade bla om vänskap. Det värmde mitt hjärta så att läsa.

Herr B.. Jag är glad att få räkna in dig till min lilla skara av vänner.

Annars så har jag nu under morgonen hunnit gråta en skvätt.. igen!!!

Bokat tvättstugan och är nu inne på andra tvättmaskinen.

Rastat Heron runt halva samhället och gett honom mat.

Svart på ett mail och skriva här.

Nu har även min 17 åring kommit hem från skolan. Nu har han jullov!

Få se vad som händer sen idag.

Kram på er!

/Annelie

Varför känns ensamheten så tung? Varför måste barnen bli stora och sen flyga ur boet? Varför är jag rädd för att bli ensam?

Ingen av mina barn är hemma just nu. Inte ens 16 åringen som ALLTID annars är hemma. Han var den som for först i eftermiddags. Han åt en tidig middag. Sen skulle han iväg och träna på nått inför julavslutningen i morgon. Han har inte kommit hem än...

Att sen min 13 och 17 åring försvinner iväg på kvällarna är mer regel än undantag. Men nu är det bara jag här... Jag och mina djur.

Slumrade till en stund förut. Hade under ett par timma kämpat med Heron, min hund, med bad och uttovning av pälsen. Han har många tovor kvar..

Fattar inte att han kan bli så ihoptovad så fort! Men nu ger jag mig inte. Han ska vara fin till jul om jag så måste borsta, kamma och klippa honom flera timmar varje dag.

Men när jag sen vaknade ur min slummer så var här helt tomt på ungdomar.

Ingen som kommer och säger "mamma..." och vill berätta nått eller fråga om nått.

Ingen av mina ungdomar som kommer och håller mig sällskap i soffan.

Det var då det stora hålet till tomheten öppnade sig. Det var då jag insåg att nu på söndag åker dom... mina söner.. långt bort.. länge..

Det gör ont i hjärtat bara av tanken.

Fasan att vakna upp här hemma på måndag morgon, inga barn, bara jag..

Innerst inne vet jag att det kommer att gå bra. För det brukar det göra.

Men känns det så här nu när alla bara är ute för kvällen. förstå hur det kommer att kännas sen då. När dom åkt iväg!

Måste försöka att tänka på att den här känslan beror på hur mycket jag älskar och håller av mina söner! Dom är min stora trygghet och glädje här i livet.

Dom kommer att bli stora, flytta hemifrån, skaffa egna små underbara familjer. Jag hoppas verkligen jag gett dom tillräcklligt med kunskap och verktyg för att klara sig i stora världen.

Nää.. nog skulle jag behöva nån vid min sida.. Men allting har sin tid!

Och dessutom måste jag känna att allt känns rätt med. Å än har jag en lååååång bit kvar på den vägen.

Så jag får lära mig stå ut med ensamheten som sällskap ett långt tag till verkar det som...

Nu måste jag väcka trötta Heron och få ut honom på prommis.

Kram och hej så länge!

/Annelie

Ibland blir allting så förvirrande. Men om jag tar en sak i taget borde allting reda ut sig till det bästa till slut.

Allting har sin tid, sägs det. Så det får väl ta sin tid då.

Igår infann sig en känsla av tomhet. En tomhet som nära på gränsade till ångest. Men jag lyckades hålla ångesten i schack. Lyckades driva den åt ett  annat håll.

Vet inte om det delvis berodde på att jag gjorde mer än jag räknade med dagen innan. Eller om det berodde på att dagen för pojkarnas avresa närmar sig. Eller att mitt hjärta är tomt och längtar efter att bli fyllt.

Troligt vis en salig blandning av alltihopa!

Jag drömmer mycket på nätterna nu. Mycka konstiga osammanhängande drömmar.

Jag kan inte påstå att dom är direkt obehagliga. Men det är drömmar som stressar upp mitt inre. I mina drömmar möter jag bla människor från mitt tidigare liv som jag helst inte vill möta längre. Människor som bokstavligen tar plats i mitt liv igen, fast jag gör allt för att undvika det.

Jag vet att jag skulle må dåligt av att hamna i en situation som skulle kräva det som  krävdes av mig då. Det är en av mina största fasor.

Nu är det egentligen inte så illa som det låter.  Det är bara jag som måste lära mig hantera situationer som jag har lite svårt för.

Men rena rama energitjuvar tänker jag verkligen inte beblanda mig med!

Det kan ingen någonsin kräva av mig. Inte i NÅN situation!

Jag brukar prata om "mitt inre kaos". Det är en röra av känslor som har sitt högsäte djupt förankrat i mitt bröst. Alla dessa känslor är som ett trassel av blåknutar som ilar runt, runt i hög hastighet.

När jag inte lyckas fånga nån ände på nån av känslorna, så kommer ångesten smygandes.

Allt är lungt å stilla för det mesta. Men rätt som det är så är det nått som triggar igång knuten. Oftast vet jag inte varför. Då blir jag mest arg och besviken på mig själv att jag blir som jag blir. Rörig å osammanhängande! Svårt att koncentrera mig. Irriterad. Trött... djävligt trött! Ledsen...

Jag vill bara kunna reda ut knuten och aldrig mer få tillbaka den.

Jag vill kunna ha ork och kraft att klara en vardag som vem som helst.

Tänk att kunna orka med att gå till ett jobb och samtidigt ha kraft och orka att ta hand om allt i hemmet med!

Men helst av allt.... Helst av allt vill jag bara kunna få vara mig själv! Utan att "förståsigpåare" tror sig veta vad jag skulle må bäst av.

Tänk om jag själv kunde tillåta mig att vara den jag är..... För sanningen att säga så är jag nog själv min värsta fiende!

Nä, om man ska försöka göra nått vettigt idag...

Ses och hörs och ha en toppendag!

Kram på er!

/Annelie

Är så nöjd med dagen. Allt har flutit på så himla bra!

Jag har till och med fått upp draperiet.  Ok... nu är det inte det snyggaste draperiet. Men det får duga tills jag kan hitta ett bra lämpligt tyg som jag hellre vill ha. Det fyller i alla fall sin funktion. Och det är ju huvudsaken!

I morgon blir det storröj i mitt katastrofdrabbade sovrum! Rensa garderob och byrålådor hårt och rättvist! Jag får nog inte på mig hälften av de kläder jag har. 

Förstår inte vad som hänt... Nästan alla kläder tycks ha krymt!!!

Det är bara att inse fakta. Jag kommer att se ut så här lääänge till. Och nu som först har jag väl motstridigt börjat acceptera det själv.

Skulle jag råka gå ner nått kilo sen, så kommer jag verkligen inte att gråta! *S*

Nu ska jag bra surra klart med en vän som hittills alltid fått mig att le stort!

Tur det finns sånna människor! *L*

God natt och tack för idag!

Kram!

/Annelie

Min 17 åring lyckades hjälpa mig att borra. Men det krävdes tre hål för att eländet skulle sitta på plats.

Eländet är en gardinstång som ska hjälpa mig att dela av mitt rum med ett drapperi.

Så nu ska jag bara fixa drapperiet!

Väcktes i vanlig ordning kvart i sju. Steg upp tre över. Nästan full av enegrig... nästan...

Idag skulle grannen sättas ihop och pyntas. Så efter det att grabbarna petat i sig frukost, hunden morgonrastats så var det bara att sätta igång. Nu eller aldrig!

Min gran köpte jag på en utförsäljningsauktion som Konsum i Krokek - Kolmården hade för mååånga år sen. På den tiden då jag bodde där. Mitten på -90 talet måste det ha varit.. Fasen vad tiden går!

Den hade varit en såpass dyr variant att jag normalt sett aldrig skulle köpt den för normalpris. Men nu skulle Konsum byggas om och till. Och gamla varor skulle bytas ut mot nyare varor. På parkeringen utanför hade man gjort i ordning som ett loppis. Skillnaden var att man fick sätta pris på varorna själv. Så skulle det alltid vara tycker jag! *L*

Mitt i sommaren var det. Jag och en väninna promenerade upp med våra barn för att kolla vad som alltmest fanns. Och där fanns bland annat en hel bunt med fejkade julgranar. Ställde mig att titta på dom.

Sanningen att säga hade jag redan under några års tid hotat min dåvarande man med att köpa en fuskgran. För fatta vad eländigt fula dom riktiga julgranarna är där neröver. Bedrövligt fula. Så fula att granarna själva står och skäms. Jag lovar! Min dåvarande man tillika mina söners far vägrade ta en fuskgran innanför dörren!

Men så stod jag där. Kollade in dessa tjusiga, frodiga fuskgranar. Såg vad dom skulle kostat. Prislappen sitter kvar än och skvallrar om den tänkta summan 789 kr. En lyxvariant med andra ord!

Säljaren frågade om jag var intresserad av att köpa en julgran. Och det var jag ju. Frågan var vad jag kunde tänka mig betala för detta snygga fusk.

Innan jag ens funderat klart föreslog säljaren 50 spänn. Innan jag ens själv hade blinkat hörde jag mig själv säga att det var taget!

Tur jag hade så små barn på den tiden att jag hade barnvagnen med.

Jag betalade glatt och slängde upp granen på vagnen och gick hem mycket glad och nöjd över fyndet!

Varje jul sedan denna tilldragelse har den stått och prytt vårat hem!

Till och med barnens pappa lärde sig acceptera den. Men... eftersom han tidigare varit så tjurig om det där med fuskgran, så var det med mig den följde när vi sen skillde oss.

Fortfarande än idag ser den bra ut. Dessa 50 kr har verkligen betalat sig.

Var ner och hämtade upp resten av mina tomtar med. Har placerat ut dom på sina platser. Nu är det sååå mysigt. Så juligt! Så fint! Nu kan jag tillsammans med mina underbara, jättefina söner, njuta av våra sista dagar tillsammans innan dom åker ner till sin pappa över julen. Dom åker nu på söndag. Sen ser jag dom inte förrän den 6 januari igen! Kommer att sakna dom massor.

Så kära släkt och vänner... Mig kommer ni att få se MYCKET av i jul igen!*L*

Senare idag ringde en gammal barndomskamrat som jag inte träffat sen i sommras. Hon var i Boliden och undrade om jag ville följa med ut på en promenad. Klart jag ville! Så det slutade med att hon, fru K och jag gick tillsammans. Promenaden slutade hos fru K som dagen till ära bjöd på ...

kaffe och pepparkaka! Gissa om att jag börjar vara supersnäll vid det här laget! *S* Fru L kom också förbi och gjorde oss sällskap runt fru K´s kaffeslurpande sällskap.

Hon hade dessutom med sig bakverk. Hon hade, redan innan en annan gäspat klart på morgonen, bakat fem sorters kakor.. tror jag det var..

Hon hade med sig några till fru K och till mig och barnen! Dessutom hade hon med sig en ICA påse full med kött!!! Hennes man jagar...

Den påsen fick jag och mina söner!

Jag då som blir så lätt rörd höll givetvis på att få översvämning i dom blå.

Men jag tvingade tillbaka mina djupt tacksamma glädjetårar! Tyckte inte jag behövde rensa några tårkanaler just då.

Jag sänder er det varmaste Tack till er, herr och fru L! Ni är bland de godaste, underbaraste männinskor på denna jord!

Ja.. jag har föresten bara sånna vänner! Jag har världens bästa vänner deffinitivt!

Man kan drömma om att vinna milljoner på lotter eller spel. Men om jag tvunget fick välja mellan milljoner och mina vänner, så utan tvekan behåller jag mina vänner! Jag älskar er alla!

Nä, fy vad sentimentalt detta blev nu då.. Snyftigt värre! *S*

Nu ska jag fundera på om jag ska orka gå till affären idag. Eller om jag ska vänta till i morgon.

Dessutom skulle jag behövt Min 17 årings hjälp med att borra två hål i väggen.. som skulle gjorts för väldigt måååånga veckor sedan.

Men så när han kom hem idag berättade han att när han vaknade i morse värkte tummen i vänsterhanden. Och att värken blivit allt mer påtaglig under dagen. Nu har han så ont att han inte kan röra på handen alls nästan.

Är det lika dant i morgon måste han gå till skolsköterskan så hon får titta på handen. Han kan inte komma på att han gjort illa sig heller.

Så av honom kan jag inte få nån hjälp just nu då. Fågan är om min 16 åring klarar att borra hålen åt mig.. Får fråga honom.

Jag skulle kunna göra det själv. Om det inte vore för att hålen ska sitta så pass högt, att jag måste hålla bormaskinen ovanför huvudhöjd. Och det pallar inte mina axlar och armar. Det är bara därför. För borrar gör jag så himla bra annars.. i lämplig höjd!

Nähää.. dax att göra nått annat än att sitta här. 

/Annelie

Fru K ringde och väckte mig halv tolv idag!

Ja.. just det! Halv tolv!!!

Jag som brukar vara uppe senast nio på helgerna.. Men gott har jag sovit. Och jag kanske behövde sömnen. Har ju somnat rätt sent de sista nätterna under en period nu.

Hon undrade om jag ville hänga med på promenad. Hon var alltså redan ute med sin Lillan (hund). Slängde på mig kläderna, kollade mig som snabbast i spegeln.. ja, va fasen.. I det här samhället har folk sett mig förr! Dom fick ta mig som jag såg ut. Nyvaken och pluffsig!

Vi gick en rätt bra runda och avslutade med kaffe, nybakta lussebullar och papparkakor hemma hos fru K.

Hon hade bakat bullar hela morgonen medan en annan låg och drog långstockar! Tala om överambitiös på en SÖNDAG = VILODAG ! *S*

Jag försöker bara att inte få dåligt samvete att min frys åter är fullständigt tom på fikabröd. Tur att ICA finns om nån långväga gäst skulle få för sig att komma förbi. Annars får dom i och för sig nöja sig med en slät kopp kaffe! *L*

Resten av dagen har varit väldigt lugn. Inget nytt på fronten.

Klippte min äldsta son. Och har på datorn klippt och klistrat ihop en dialog som pågått en längre tid. Sen i Maj om jag inte har helt fel. Tyvärr hittade jag inte dialogens början... Men det spelar ingen roll. För det var ändå fortsättningen som varit intressant!

Tidsangivelserna för dialogen har också varit knepig att sortera upp. Det finns säkert enklare sätt. Men eftersom jag inte är så haj på datorer så får det bli den proces som jag kan klara av och fixa.

Kul har det i alla fall varit! Igenkännande och många léenden som hittat sin väg uppåt! Ett och annat skratt med!

Nu är det kväll.. Min äldsta har varit på sin andra introduktion som biomaskinist. Nästa gång ska han fixa allt helt själv! Han kommer att fixa det! Det är jag fullständigt övertygad om!

Får se vad som händer i morgon.. eller varför inte redan nu ikväll... Än är dagen inte över. *L*

Sov sött! Kram!

/Annelie