Igår var jag trött.

Sådär jobbigt trött. Gillar inte dom dagarna. Hoppas den här dagen är bättre. Men jag tror nog att den är det. I alla fall i trötthetsavséendet. Däremot började jag min frukost med att ta en värktablett. Det spänner i hela nacken upp mot huvudet. Vill inte få ont i huvudet... Det är värre än det som spänner och krampar. För det liksom domnar bort efter ett tag och huden tappar känseln. Säkert inte så bra egentligen. Men, men...

Idag är Cilla ledig med sin matte. Eller.. ja, hennes matte ska jobba hemifrån idag. Så jag och Heron får njuta av Luna och min äldsta sons närvaro idag i stället.

Min äldsta grabb blev ledig bara sådär idag. Hans ena lärare skulle inte vara på skolan idag. Och eftersom dom skulle haft just den läraren hela förmiddagen och bara ett pyttekort pass med annan lärare på eftermiddagen, så fick dom heldags ledigt.

Har en del jag borde försöka ta tag i idag. Men det liksom bara tar tvärstopp! Vet inte hur jag ska hantera mig själv en sån gång. Ska i alla fall dammsuga och torka av golven. Ett måste då dammråttorna börjat organisera sig längs skrymslen och hörn. Ser inte speciellt lovande ut...

Och när en råtta möter en annan... Ja, då blir dom snabbt betydligt många fler!

Sen skullle jag behövt kopiera lite papper som ska in till försäkringskassan.

Det är egentligen heller inga problem. Om det inte vore för att min kopiator inte går att koppla in till min dator just för tillfället. Får be min äldsta plugga in den via hans dator så länge.

Skulle behöva ringa och prata med försäkringskassan med ang. min äldstas fortsatta behov av underhåll från sin far. Den kommer att sättas in på hans konto från och med hans 18 års dag. Men om det ska ske via försäkringskassan eller via hans far direkt återstår att se huruvida det kommer att bli.

Nu är dock det snart inte mitt bekymmer. Utan min då 18 åriga sons. Nu får han ta över och sköta all den biten med sin egen far.

Sen längtar jag givetvis efter Min Herr B! *L* Min glädje och mitt ljus i tillvaron.

Nått som faktist känns så fantastiskt skönt är att mina vänner som hittills träffat honom, verkar tycka att han är den rätte för mig! Dom har gett honom ett mycket gott omdömme!

Och är det nått jag lärt mig genom åren, så är det att dels lyssna till mitt inre hjärta och framför allt mina bästa vänner! Säger dom att Herr B verkar vara så rätt för mig, då kan jag lita på att dom förmodligen har rätt!

Att vara vuxen och i vår ålder och att "drabbas" av kärleken ställer ju lite krav på en själv och varandra. Nu har jag tre egna tonårssöner och Herr B lika så.

Nu ser jag det inte alls som något problem. Tvärt om! En enormt stor fördel faktiskt!

Herr B vet vad det innebär att ha barn. Han vet att dom i mångt och mycket går först. Och så ska det vara. Barnen/ungdomarna måste få känna trygghet och inte behöva känna sig förbisedda.

Det blir ju ett litet pusslande hit och dit för att jag och Herr B ska kunna träffas lite då och nu. Men jag tror nog det kommer att gå bra. Vi får ta en dag och sak i taget.

Min yngsta kom och kramade om mig för ett par dagar sedan och sa att han var så rädd att jag skulle bli ledsen och sårad igen. Min 13 åring vill inte se det hända igen.

Jag kramade om honom. Försökte förklara att jag inte heller vill misslyckas igen. Men att gå runt och vara rädd för kärleken vill jag ju inte heller.

Jag har ju varit ensammen i över ett år. Och förhållandet innan det var egentligen över lååångt innan jag tog beslutet att lämna det.

Igår satt vi och pratade igen, jag och min 13 åring. Tycker det är viktigt att höra deras åsikter också.

Jag frågade vad han tyckte nu då.. Nu flinade han upp sig och sa att Herr B gärna fick ta mig! *L* Nu hör det ju även till saken att Her B talat om för min yngsta att han inte har för avsikt att ta hans mamma ifrån honom... Smart drag Herr B! *L* Nu fick du över lillgrabben på din sida också. Inte bara min hund och katt!!! *SS*

Men det är ju faktiskt så. Det här förhållandet är ju inte till för att sabba för våra ungdomar. Ingen ska ta föräldern ifrån dom. Utan att vi så småningom ska kunna hitta en väg som alla kan leva och trivas med.

Vi blir ju en väldigt stor familj! Familjen är i centrum! Kärleken mellan mig och Herr B håller just nu på att ta sina första trevande steg till en lååång framtid med både hans och mina barn. En riktigt storfamilj!

Ska blir så roligt att en dag kunna sammla alla runt ett och samma bord och äta en middag ihop.

Det är givetvis mycket praktiska saker som kommer att måsta fixas och ordnas under vägen. Men med alls hjälp och goda vilja kommer det att bli så himla bra!

Jag är lycklig! Jag är kär! Kär i en trebarnpappa! Har själv tre söner...

Det är klart det här kommer att funka! *L*

Kram och hej!

/Annelie

Näää.. Inte mycket! ...skulle jag vilja svara själv på den frågan.

Herr B kom hit i Fredags kväll. Så fort han klev innanför dörren och jag såg honom blev jag så otroligt glad! Att få se hela hans leende och hans mörkblå melerande ögon glittra, att höra hans röst... Mitt hjärta hoppade till i ren lycka!

Vi åt, vi paratade, Herr och Fru K kom förbi på kvällskvisten och surrade bort ett par timmar med oss. Och allt kändes så rätt och bra!

Det känns som om man har ett värdigt liv. Det känns som om alla pusselbitar har kommit på plats

På lördagen klev vi upp rätt så skapligt. Även om det var segt att starta morgonen. Men jag ville så gärna följa Herr B till hans smultronställe. Hans stuga som var närmare ett hus i mina ögon. Ett gulligt litet hus mitt uti ingenstans.

Det är egentligen Herr B´s fars gamla hemställe. Herr B har tillbringat många timmar där under sin uppväxt. Han har redan hunnit med att berätta självupplevda historier därifrån. Och nu när jag själv fått se stället, så förstår jag att han verkligen trivs där ute.

Hoppas jag med får många härliga fina minnen därifrån.

Lördagskvällen blev lugn och stillsam.

På söndagsmorgonen ringde telefonen ovanligt tidigt. Det var Fru K!

Hon lät lite trött och väldigt avvaktande. Hon berättade att hennes hund Lillan varit dåligt i magen under natten. Och att hon därmed inte fått så mycket sömn. Sen kom hon till varför hon ringde... Hon och hennes make skulle åka ut till gamla militärvägen och låta Lillan rasa av ordentligt. För trots magpurr hade hon visst enorma mängder överskottsenergi. Dom undrade om jag och Herr B ville haka på. Annars ville dom ändå gärna låna med sig Heron.

Vi hakade på hela högen. Ja, inte mina söner då. Dom låg fortfarande och sov när vi drog iväg vid halv tio.

Väl på plats började hundarna rusa runt, fram och tillbaka. Hoppa och studsa! Hur i hela friden orkar dom???

När vi gått en bit stannade Heron till. Stirrade upp mot skogsbacken och började skälla. Han hade uppfattat nått. Men vi såg absolut ingenting.

Trodde möjligt vis han fått vittring på nån älg eller kanske renar. Men vi såg absolut ingenting.

Snart kom även Lillan igång. Hon med hade fått vittring på nått uppe på slänten. Vi fortsatte att gå i den riktningen. När vi kommit upp på krönet stod en bunt renar där och glodde. Tror inte dom tyckte vi var så roliga. Heron började småspringa mot dom. Inget skall. Renarna började dra sig in mot skogen. Även om Heron är en löjligt liten hund ville dom inte stanna och hälsa artigt.

Heron spårade dom en bit med vände snart om. Lillan och Heron mer eller mindre tryckte sina nosar ner längs marken och jobbade på frenetiskt.

Perfekt! Då skulle dom vara helt slut sen! *L*

På vägen hem, vi åkte med Herr och Fru K, så hämtade vi Fru K´s föräldrars yngsta hund. Sen blev det kaffe hos fam K.

Alla tre hundar busade på.

Sen blev det hem. Dusch och lunch och tillbaka till fam K. Ytterligare gemensamma mycket goda vänner och deras jätteståtliga stora hund anslöt sig. Mer kaffe, surr och trevlig stund!

Tillslut och sist av allt åkte jag och Herr B till hans pappa med sambo.

Blev att sitta där och surra bort en stund med. Min "svärfar" hade nog visst varit lite orolig för vad jag tyckte om hans barndomshem.

Jag kunde, tror jag, lugna honom. Jag kommer verkligen att kunna trivas där. Det var ju så fint och rofyllt där ute.

Det var jobbigt när herr B var tvungen att åka hemåt senare på kvällen.

Men med en så underbart trevlig helg med honom så kändes det ändå ok!

Längtar redan så jag håller på att spricka tills nästa gång vi träffas igen.

Nu ska jag jag i första hand förbereda inför min äldsta sons 18 årsdag nu den 15:de. Blir och baka, städa och plocka bort julen. Veckan kommer nog att gå fort.

Cilla, min daghund, kommer vid 10 snåret idag. Då blir Heron jättelycklig!

Ja till och med min katt Luna.

I övrigt får jag se vad dagen bär med med sig.

Lev och må! Kram!

/Annelie

Herr B ringde nyss. Han ska bara ta sig en liten tupplur sen kommer han hit!

Hit till MIG!!!! MIN Herr B!!!

Och jag längtar så jag håller på att spricka! Förhoppningsvis kan han stanna tills på söndag. Men blir det att han måste åka tidigare gör ju inte det nått heller förståss.. men hoppas och önska är väll aldrig fel..*L*

Maten är i ugnen. Det blir kotletter i ugn. Men jag använder skinkstek i stället den här gången. Funkar lika bra. Nästan bättre faktist.

Fru K har provat med kycklingfilèer en gång. Hon sa att det blev hur gott som helst. Och jag tror henne. Så det ska jag göra nån gång med.

Har tänkt på min bror och svägerska hela långa dagen. Har inte velat ringa och störa dom idag. Dom skulle in på lassa i morse....

Kommer med all säkerhet träffa dom under helgen. Vill bara krama om dom massor och ge dom allt mitt stöd.

Nu ska jag i alla fall låta mig glädjas åt min älskade Herr B! Tror inte han riktigt förstår att han verkligen lyckats få mig så på fall.

Måtte bara våran kärlek bestå... vill inte förlora honom...

Kram och hej och trevlig fredags kväll!

/Annelie

Min yngsta bror och hans fästmö har i kväll via ultraljud fått ett mycket ledsamt och tråkigt besked... Deras så efterlängtade barn hade inte kraften att leva vidare... Dom var i vecka 18... Så beskedet dom fick har tagit hårt.

Alla mina egna minnen och erfarenheter kommer tillbaka och jag sörjer med dom.

Jag har varit med om precis samma sak. I en vanlig rutinundersökning med ultraljud i vecka 18 det med... Hittade inga hjärtljud... Inga andra synliga fel på barnet kunde hittas... Sorgen var bedövande...

Nu har även min bror och svägerska en egen ängel i himlen. Herren valde deras barn att vaka över dom resten av deras liv!

Jag älskar er min käre bror och svägerska! Jag har er i mina tankar! Jag finns här för er närhelst ni vill och behöver tröst!

Kram!

/syster Annelie

Idag har det inte hänt mycket alls.

Somnade skapligt igår kväll. Inga problem att få i säng mina ungdomar skapligt heller. Deras resa hem hade nog tagit på deras krafter. Det blev sovmorgon för oss alla! Väl behövligt!

Fru K hörde av sig på förmiddagen och undrade om jag och Heron ville hänga med ut på promenad i bitande kyla. Ville och ville.... Men hunden måste ju få komma ut och röra på sig. Att erkänna att jag med verkligen behöver det, sitter alltför långt inne... *L*

Skönt att komma hem till värmen och sörpla varmt gott kaffe med fru K medans hundarna busade loss.

Vi hade rätt roligt åt Heron idag. Jag har köpt honom en "kong". Det är en tjock konformad gummigrej som man kan fylla med nått gott i. Sen är det meningen att hunden ska jobba för att slicka ur den. Det bilr en del jobb för hunden då den glider iväg och är svår att få ordning på pga sin form.

Heron blev skogstokig minst sagt! Till och med Lillan höll sig på behörigt avstånd och tycktes mellan varven undra vad som flugit i Heron.

Han lät som en blandning av hysterisk apa och en hyena som tappat all sans och vett. Han lät inte klok!!!

Har aldrig hört en hund lyckats utstöta sånna ljud. Vad vi skrattade!

Ungomarna som satt i sina rum hörde oljudet och kom ut för att kolla vad som pågick. Dom tyckte också hans läten påminde om en apas.

Han var helt slut sen hunden. "Kongen" hade fyllt sin funktion!

Vad jag hade fyllt i "kongen"? Lite leverpastej långt in. *L*

Fick ett sms av min Herr B idag med. Han var tillbaka på sitt jobb efter alla julledighet idag.

Ryktet om att Herr B och jag numera är ett par hade nått genom hela fabriken vid lunchtid. Ska ringa sen och höra om dom varit snälla med honom... *L*

Jag känner ju lite folk sedan tidigare på hans jobb. Så några av dom vet vem jag är. Dessutom har jag en kusin som jobbar där och en av mina bästa vänner har jobbat där i rätt många år nu.

Har saknat Herr B så mycket idag!

Vi träffades ju i mitten på November. Har pratats vid några gånger. Tagit en fika på stan. Han har till och med varit här och hälsat på och ätit middag tidigare. Men jag gjorde allt för att hålla honom på avstånd... stackarn...

Men sen jag äntligen tog mitt förnuft till fånga längtar jag konstant efter honom. Så egentligen har vi inte varit ett par så länge. Men det känns som om vi känt varandra hur länge som helst!

Det finns ändå så mycket att ta reda på om varandra. Vad vill han ha till frukost.. Vilken är hans favoritmat... osv...

Hans lilla familj och illla famlj ar inte mötts än... hur i jösse namna ska det gå den dagen... *L*

Allt är så nytt! Men allt känns så fantastiskt bra! Tror inte nått kommer att bli till nått större bekymmer.

Bara vi respekterar varandras liv och familjer, pratar om det är nått vi funderar över.. tillsammans löser olika problem som kan tänkas dyka upp, så är jag fullständigt övertygad om att detta kommer att fungera hur bra som helst! Vi tar helt enkelt en dag i taget!

Det som slår mig mest vad gäller Herr B så här långt, är hur han verkar tänka om olika saker i vardagen. Han bryr sig om sina nära och kära på ett sätt som jag inte har varit van vid från tidigare förhållanden. Han verkar inte tycka det är nått besvär alls med att finnas tillhands för framförallt sina söner. Men även för andra i hans omgivning. Hans varma omtanke sträcker sig långt!

Han brukar påminna mig om att de finns iaf två som kallar mig för "Bolidens ängel". Men är det nån som verkar vara en ängel så är det Herr B!

Är så glad jag vågade släppa taget om min rädsla för kärleken och ett framtida förhållande. Att Herr B är den rätte.... råder inga tvivel om!

Längtar tills jag får krama om honom igen.. prata.. se honom i ögonen..  Och vilka ögon han har!!!! För att inte tala om leendet!!!

Nog om Herr B... för den här gången... *L*

I morgon kommer min daghund Cilla tillbaka efter jullovet! Hoppas jag har mera ork och inte är så förbenat trött då. Har en plan på att gå upp genom skogen nån timma med hundarna. Om det inte är för kallt heller vill säga...

Har varit jättetrött som vanligt. Börjar p åallvar fundera om det inte är nått fel iaf. Har ju verkligen försökt komma igång med ordentliga promenader osv för att bli piggare. Men jag märker absolut ingen skillnad. Tvärt om känner jag mig bara tröttare och tröttare.

Men jag drar mig för att ringa Bolidens VC... För säga vad man vill om det stället.. men det finns mycket mer att önska av deras bemötande och villighet att ta reda på folks krämpors orsak.

Har undvikit stället sedan en i personalen gjord nått fullständig olagligt som berörde mig personligen. Mitt förtroende för det stället och den personalen är näst intill obefintlig efter det. Inte för att den var bra innan heller...

Men att fortsätta vara så här trött är inget jag heller vill. Så jag får väll ta tjuren vid hornen och ringa och beställa tid. Blir jag inte nöjd den här gången heller med deras förfarande så tänker jag byta VC för gott!

Snart ska jg ringa Herr B... *L*

Kram och hej!

/Annelie

Nu har jag storskurat toan! Garanterat den är så pass ren att man tryggt kan äta från golvet.. eller toan med för den delen.

Inte för att jag ens ska testa....

Men skönt att det är gjort. Nu ska jag ta med Heron ut på en liten promis.

Sen ska jag fortsätta min städning. Vill att det mesta ska vara fint och klart tills mina söner kommer hem!

Kram!

/Annelie

Nytt år!

Nya glädjeämnen!

Nya sorger!

Just nu fylls mitt liv av kärlek och glädje! Han, Herr B, som jag äntligen släppt in helt i mitt hjärta skämmer bort mig med vänlighet, kramar och massor av värme!

Nu har jag också fått träffa alla hans söner. Dom är 12, 14 och 18. Och helt otroligt fina grabbar! Har en känsla av att även dom kommer att berika mitt liv med mycket glädje!

Jag hoppas innerligt jag kan tillföra nått bra även för dom. Om inte annat vill jag att de ska veta att dom alltid ska kunna känna sig välkomna hit närhelst dom vill. Prata om allt och ingenting. Bara få vara som dom är!

Tror att mina söner och Herr B´s söner kommer att lära känna varandra och bli vänner! Dom behöver naturligtvis inte bli bästisar. Men att kunna vistas i samma rum och umgås allla tillsammans vore trevligt vart efter.

Herr B och hans söner kommer jag definitivt att trivas tillsammans med!

Jag ser just nu väldigt ljust på framtiden!

I morgon börjar mina söner sin hemresa från sin pappa nere i Linköping. Dom kommer med tåget till Jörn på tisdag förmiddag. Längtar sååå efter mina grabbar! Att få krama om dom, ta hem dom och bara sitta och beundra dessa "små" grabbar som växer till ståtliga unga män! Duktiga i det dom företar sig. Lite lata när latmasken kryper i dom. *L*

Jag älskar dom överjordiskt mycket!

Önskar dom allt gott detta nya år. Att dom fixar skolan efter allra bästa förmåga. Att dom gör så gott de kan!

Jag ska göra allt jag kan för att stötta och hjälpa dom att komma dit dom vill!

Till alla mina vänner!

Älskar er också! Jättemycket!

Att få vara eran vän tillbaka är nått som gör mig glad och trygg!

Det här året innehåller några 40-årsfiranden för oss! Låt detta bli ett år vi aldrig kommer att glömma! Ett år att minnas tillbaka till med många härliga skratt och glädjetårar!

Det är inte den drybaraste gåvan räknat i kronor som ska säga hur betydelsefulla var och en av oss är. Utan det meningsfulla i våra hjärtan till varandra som vi ger varandra... varje vecka!

Ett leende!

En kram!

Att lyssna!

Att berätta!

Att förstå!

En kopp kaffe eller te!

En promenad!

Ett mer eller mindre helsjukt sms eller mail.. *L*

Jag har sagt det förr och jag säger det igen.. Jag har verkligen världens bästa vänner! Älskar er alla!

Det bekymmer och orosmoment som givetvis också kommer att dyka upp och finnas där, kommer stundvis hänga som ett orosmoln över huvudet.

Men jag ska göra så gott jag kan att försöka lösa dom delarna så gott jag kan. Med eller utan hjälp.

Jag lovar också att jag ska bli ännu bättre på att verkligen BE om hjälp med!

För det är nått jag ständigt måste jobba med...

Ett år går fort... Jag hoppas innerligt att det här året blir ett av det bästa i mitt liv!

Kramisar!

/Annelie