Baka är inte min favoritsyselsättning. Men just nu bakar jag!!!

Det är till storkalaset i morgon. Min ena svägerska skulle också baka, likaså min mor.

När jag väl sätter igång med baking så är det rätt ok. Och mina söner har hittills alltid tyckt att det jag bakar smakar mycket bättre än mormors bakverk. Så jag kanske har en förmåga i mig trots allt..

Mina ungdomar har jag inte sett mycket av. Min äldste kom hem vid fyratiden i natt och la sig i sin egen sägn. Sov till frammåt tio, åt en stadig måltid och iväg igen. Kort därefter kom min yngsta hem... tydligen duger inte toan på Folketshus eller hemma hos hans mormor och morfar att skita i. Hans morföräldrar bor annars bara tvärsöver gatan där dom håller till. Hit tar det runt 15 min att gå... en väg... Men, men... Dom äter förmodligen hemma hos mormor. Om inte annat ser hon till att dom får det dom behöver och lite till. Hon är så rädd dom ska svälta ihjäl eller nått.*L*

Herr B var förbi en sväng hit igår kväll. Kändes inge roligt alls när han var tvungen att åka. Men det är ändå en så underbart härlig känsla av saknad när han inte är här. För jag vet att jag snart får se honom. Och saknaden finns ju för att jag trivs så himla bra i hans närvaro.

Det kommer nog ändå att ta tid innan jag vant mig vid tanken att han honom vid min sida. Nån som finns där vad som än händer! Nån att leva ett liv med fyllt av upplevelser som vi två skapar och kommer att minnas i alla framtid!

Att få följa med honom... hans hjärta... vår kärlek!

Nu är kakan snart klar i ugnen och jag måste hinna till affären innan den stänger för dagen.

Kram!

/Annelie