Igår var jag trött.

Sådär jobbigt trött. Gillar inte dom dagarna. Hoppas den här dagen är bättre. Men jag tror nog att den är det. I alla fall i trötthetsavséendet. Däremot började jag min frukost med att ta en värktablett. Det spänner i hela nacken upp mot huvudet. Vill inte få ont i huvudet... Det är värre än det som spänner och krampar. För det liksom domnar bort efter ett tag och huden tappar känseln. Säkert inte så bra egentligen. Men, men...

Idag är Cilla ledig med sin matte. Eller.. ja, hennes matte ska jobba hemifrån idag. Så jag och Heron får njuta av Luna och min äldsta sons närvaro idag i stället.

Min äldsta grabb blev ledig bara sådär idag. Hans ena lärare skulle inte vara på skolan idag. Och eftersom dom skulle haft just den läraren hela förmiddagen och bara ett pyttekort pass med annan lärare på eftermiddagen, så fick dom heldags ledigt.

Har en del jag borde försöka ta tag i idag. Men det liksom bara tar tvärstopp! Vet inte hur jag ska hantera mig själv en sån gång. Ska i alla fall dammsuga och torka av golven. Ett måste då dammråttorna börjat organisera sig längs skrymslen och hörn. Ser inte speciellt lovande ut...

Och när en råtta möter en annan... Ja, då blir dom snabbt betydligt många fler!

Sen skullle jag behövt kopiera lite papper som ska in till försäkringskassan.

Det är egentligen heller inga problem. Om det inte vore för att min kopiator inte går att koppla in till min dator just för tillfället. Får be min äldsta plugga in den via hans dator så länge.

Skulle behöva ringa och prata med försäkringskassan med ang. min äldstas fortsatta behov av underhåll från sin far. Den kommer att sättas in på hans konto från och med hans 18 års dag. Men om det ska ske via försäkringskassan eller via hans far direkt återstår att se huruvida det kommer att bli.

Nu är dock det snart inte mitt bekymmer. Utan min då 18 åriga sons. Nu får han ta över och sköta all den biten med sin egen far.

Sen längtar jag givetvis efter Min Herr B! *L* Min glädje och mitt ljus i tillvaron.

Nått som faktist känns så fantastiskt skönt är att mina vänner som hittills träffat honom, verkar tycka att han är den rätte för mig! Dom har gett honom ett mycket gott omdömme!

Och är det nått jag lärt mig genom åren, så är det att dels lyssna till mitt inre hjärta och framför allt mina bästa vänner! Säger dom att Herr B verkar vara så rätt för mig, då kan jag lita på att dom förmodligen har rätt!

Att vara vuxen och i vår ålder och att "drabbas" av kärleken ställer ju lite krav på en själv och varandra. Nu har jag tre egna tonårssöner och Herr B lika så.

Nu ser jag det inte alls som något problem. Tvärt om! En enormt stor fördel faktiskt!

Herr B vet vad det innebär att ha barn. Han vet att dom i mångt och mycket går först. Och så ska det vara. Barnen/ungdomarna måste få känna trygghet och inte behöva känna sig förbisedda.

Det blir ju ett litet pusslande hit och dit för att jag och Herr B ska kunna träffas lite då och nu. Men jag tror nog det kommer att gå bra. Vi får ta en dag och sak i taget.

Min yngsta kom och kramade om mig för ett par dagar sedan och sa att han var så rädd att jag skulle bli ledsen och sårad igen. Min 13 åring vill inte se det hända igen.

Jag kramade om honom. Försökte förklara att jag inte heller vill misslyckas igen. Men att gå runt och vara rädd för kärleken vill jag ju inte heller.

Jag har ju varit ensammen i över ett år. Och förhållandet innan det var egentligen över lååångt innan jag tog beslutet att lämna det.

Igår satt vi och pratade igen, jag och min 13 åring. Tycker det är viktigt att höra deras åsikter också.

Jag frågade vad han tyckte nu då.. Nu flinade han upp sig och sa att Herr B gärna fick ta mig! *L* Nu hör det ju även till saken att Her B talat om för min yngsta att han inte har för avsikt att ta hans mamma ifrån honom... Smart drag Herr B! *L* Nu fick du över lillgrabben på din sida också. Inte bara min hund och katt!!! *SS*

Men det är ju faktiskt så. Det här förhållandet är ju inte till för att sabba för våra ungdomar. Ingen ska ta föräldern ifrån dom. Utan att vi så småningom ska kunna hitta en väg som alla kan leva och trivas med.

Vi blir ju en väldigt stor familj! Familjen är i centrum! Kärleken mellan mig och Herr B håller just nu på att ta sina första trevande steg till en lååång framtid med både hans och mina barn. En riktigt storfamilj!

Ska blir så roligt att en dag kunna sammla alla runt ett och samma bord och äta en middag ihop.

Det är givetvis mycket praktiska saker som kommer att måsta fixas och ordnas under vägen. Men med alls hjälp och goda vilja kommer det att bli så himla bra!

Jag är lycklig! Jag är kär! Kär i en trebarnpappa! Har själv tre söner...

Det är klart det här kommer att funka! *L*

Kram och hej!

/Annelie