Herr och Fru K var här nu i kväll och fikade tårta och firade min förstfödde sons 18 årsdag. En mysig trevlig stund för mina söner och mig själv.

Dessutom fick 18 åringen ett sms av sin äldsta "styvbror" M, som också är 18.

Dom har faktiskt inte träffats ännu. Så nytt är allt det här. Men jag blev glatt överraskad att han ändå skickade iväg en grattishälsning. Men så tillhör M den synnerligen trevliga väluppfostrade socialt trevliga ungdomsskaran som förgyller mitt liv numera! *L*

Dennis blev glatt förvånad över hälsningen med, eftersom dom inte träffats ännu. Inte ens pratat med varandra.

Det där med att ställa sig in och verkligen lyckas göra ett gott intryck tycks vara genetiskt på Herr B´s sida! *L*

På söndag blir det storkalas som sagt. Hela tjocka släkten kommer! Och vi blir många! Vi blir minst 13 stycken. Härifrån blir vi fyra. Min äldsta lillebror med sambo, min mellanbror med två barn, min yngsta med fästmö och mina föräldrar. Sen får vi se om Herr B kommer förbi en sväng och om han har nån av sina söner med sig.

Min daghund Cilla blev ledig i morgon. Så det blir bara jag Heron och Luna under dagen. Men är det såhär vidrigt kallt även i morgon blir det förmodligen en sväng till Fru K så hundarna får rasa av med varandra en stund. För hennes hund har visst inte heller varit så pigg på att vara ute idag.. konstigt.. *L*

Nu är det kväller och jag ska slänga mig framför soffan!

Kram!

/Annelie

... Ja, eller nära nog i alla fall. -21 grader visar min termometer just nu.

En plåga bara att bylta på sig alla kläder bara för att gå ut och rasta hunden. Tog det fem minuter så var han klar och ville in. Han frös stackaren så han skakade. Det blir att aktivera Heron och Cilla med hjärngympa inomhus idag i stället för att ränna runt ute på samhället.

Sen har jag min kursträff idag med. Vi ska göra ett collage  över hur var och en av oss tänker att vårat år kommer att bli. Vilka eventuella mål och önskningar vi har.

Genom att göra detta collage kan vi sedan under året titta och påminna oss själva om det vi önskar ska ske. Förhoppningsvis ska det funka någorlunda med. Tanken är väl i alla falla så.

Har själv funderat vad jag vill ha med på mitt eget collage. Det är inte lätt...

Jag skulle vilja ha obegränsat med pengar. Tänk att aldrig behöva bekymmra sig över ekonomin. Men att jag skulle lyckas uppnå det innan detta årets slut är väl och förblir en dröm.

En man som troget och kärleksfullt står vid min sida.. har jag redan hittat! *L* Men.. visst... en perfekt lösning som passar alla i våran storfamilj ska kunna flytta ihop så småningom vore inte heller så dumt! Men det händer nog inte detta året! Vi har ju nästan nyss "blivit ihop"! Sånt tar tid. Men jag kan vänta på honom! Det är han värd!

Vad önskar jag mer ut av detta år.... Jo.. Jag skulle vilja göra i ordning i mitt eget sovrum. Antingen måla om eller tappetsera.

Jag skulle också vilja hitta ett sätt att bli piggare, mer uthållig, mera ork och gå ner i vikt och må allmänt mycket bättre.

Jag ska nog kunna få ihop mitt collage. För drömmar om hur jag skulle vilja ha min framtid.. det har jag!

Det stösta som händer idag är att min 17 åring numera är 18!!!!!

Min lille kille! Min äldsta son! Han är 18 från och med idag! Han är myndig! Räknas till vuxenvärlden.

Svårt att fatta att tiden går så fort. För 18 år sedan låg han där i min famn. Detta vackra lilla barn som skulle skänka mig så mycket glädje och kärlek! Ja, bekymmer och oro med.. *L*

För väl tacka högre makter, ödet eller vad man nu vill tro på att han inte råkat ut för fel gäng, droger, fylla eller hamnat på fel sida om lagen.

För rent statiskt sett så borde just mina söner råka ut för allt otyg som bara finns. Bara för at jag är ensamstående förälder, långtidssjukskriven och själv mått riktigt dåligt psykiskt. Jag mår ju inte än så himla stabilt.

Men mina söner har ALLTID gått i första hand. Dom ska inte behöva lida mer än nödvändigt bara för att jag inte är så stabil alla gånger.

Mina söner är mitt allt! Och jag pratar ofta med dom och berättar hur stolt och glad jag är som har just dom! Och hur mycket jag älskar dom oavsett vad som händer.

Skulle dom någon gång göra nån dumhet, så hoppas jag dom vet att dom kan komma till mig och berätta det. Då får vi ta och prata om vad som hänt och varför det blev som det blev. Och sen hoppas att det inte händer igen.

Det jag önskar allra mest är att mina barn ska få en bra framtid. Att dom ska få må bra och ha hälsan.

Det finns så många barn och ungdomar som hamnar snett. Och det är så ledsamt. Men de som ändå helt med egen vilja ändå hittar tillbaka är nog ändå de som är de starkaste! Dom har ett hjärta som förmodligen rymmer mer känslor än något annat. Dom är så sköra... Men om dessa lyckas ändra riktning i livet så kommer dom att gå långt. Tala om ovärdelig livserfarenhet dessa människor besitter. Är det några vi ska visa ödmjukaste respekten så är det just för dessa människor!

Det tragiska är bara att man ändå aldrig önskar att dessa barn och ungdomar hamnar i en sån sitts. Många hamnar i ett helvetsgap som tycks oändligt.

Vi som aldrig varit där kan nog heller aldrig egenntligen föreställa oss vad dom går igenom.

Det finns mammor och pappor som verkligen gör allt för sitt barn. Ändå hamnar barnet snett. Som medmänniska kan man då bara finnas där som samtalsstöd och medmänniska till dessa föräldrar.

Ge aldrig upp de barn och ungdomar som faller djupt och hårt! Ge dom tilltro, respekt och vilkorslös kärlek! Det är dom värda!

Se det vackra i dom! Se det dom faktiskt kan! Se deras hjärta.. i ett djupare perspektiv!

 Nää.. det är bara att konstatera.. Jag har hittills haft så otrolig tur med mina egna söner.

 Men nu ska jag i ärligehetens namn vara fullständigt ärlig. Jag hade aldrig klarat detta ensam. Mina söner har en pappa och hans nya familj. Dom bor visserligen väldigt långt bort. Men deras stöd betyder inte mindre för det.

Sen har jag min allra bästa vän fru K och hennes underbara stora familj som ställt upp när jag varit som dåligast själv.

Alla mina söner känner sig trygga i deras närvaro och trivs att vara hos dom.

Jag har även mina bröder som ställt upp och hjälpt till så gott dom kunnat.

På senare år även mina föräldrar så mycket som dom har orkat och klarat av.

Utan ett sånt skyddsnät av underbara vänner och familj kanske mina söner inte varit så fina och bra som dom är idag.

Jag är er evigt tacksamma!

Och du min äldste son, som nu tagit klivet in i vuxenvärlden.

Vad som än händer och sker så finns jag här. Och jag kan nog lova att du till och med kan gå till fam K och prata med om det är nått du funderar över. Säkerligen till fler av våra vänner med. *L*

Jag önskar dig allt gott och hoppas nu att du gör så gott du kan i skolan.

Snart hägrar ditt nästa mål i ditt liv. Körkortet!

Älskar dig min förstfödda! 18 år idag! GRATTIS!!!!

Kramar!

/Annelie