Var ju lite smått upprörd i mitt förra inlägg. Men nu kan jag medela att allt har löst sig till det bästa tänkbara.

Den omdömmeslösa föräldern förlorar nu huvudvårdnaden om sin minderåriga ungdom. Ungdomens andra förälder får efter år av kämpande rätten på sin sida och har nu redan i eftermiddag hämtat hem sin tonåring.

Sen visade det sig att min son och en vän till honom inte alls var inblandade i det som skedde i torsdags efter skolan. Däremot visste dom dom vad som var på gång, men inte hur allvarligt det egentligen var.

Telefonen har gått varm. Jag har försökt luska ut vad jag kunnat göra

Jag har haft ett mycket djupt och ingårende samtal med min son. Sen har jag och berörda föräldrar synkat ihop våra söners berättelser, och nu verkar allt stämma.

Allting har rett ut sig! Tack och lov!

Nu väntar jag bara på att Herr B ska komma hit! Eventuellt blir det ett besök hos familjen K och kolla på Gray´s Anatomy ihop med flera av våra vänner. Får höra vad Herr B tycker om det... :P *L*

Fick idag ett samtal som man som förälder helst vill slippa.

Samtidigt blir jag rent ut sagt förbannad på en annan förälder som jag ska ställa mot väggen vid lämpligt tillfälle.

Utan att närmare gå in på detaljer så har en förälder uppför sig fullständigt obegåvat och dragit några undomar med sig i sitt dumma tilltag.

Denne förälder är VÄL känd hos de sociala myndigheterna sedan många år tillbaka.

Jag har hört mig för om hur man som "drabbad" förälder kan gå tillväga en sån här gång utan att förvärra saker och ting. Att ungdomarna som i mina ögon blivit "lockade och lurade" inte riktigt kan förstå och se helheten i allt, är ju en sak. Men ett snack med dom lär också bli.

Undomarna såg det hela förmodligen som en spännade upplevelse och ingen skada skedd.

Nu hände tack och lov inget. Men bara som förälder ens tänka tanken och hitta på nått så idiotisk!

Att det finns föräldrar som inte har förstånd nog det vet jag.

Men att socialen väljer att mer eller mindre blunda för de grava problem som ALLTID funnits, är mer oroväckande! Här skulle en rent omplacering eller skicka barnet till den andre föräldern varit en välgärning!

Men Socialen här blundar hellre och vänder ryggen till. SKÄMS!!!

Det blir att "förhöra" och försöka få min son att förstå att man nog inte ska hänga med på allt. Speciellt inte när det gäller DEN familjen!

En vädjan till han/hon som styr över vädret:

Vem du än är där uppe. Skulle du vilja vara så vänlig att sätta på värmen nu.

Min hund lider svårt när han tvingas ut för sina dagliga behov. Han skakar och huttrar.

Försök höja temeraturen så pass att man faktiskt kan njuta och förstå att sommaren snart är här.

Eller föresten... Gör sommar nu direkt! Vifta med ditt finger så all snö försvinner i ett huj. Låt grönskan frodas och blommor blomma.

En fröjd för stora och för små. En fröjd för min stackars Heron så han kan springa fritt och bara njuta av sol och värme!

Snälla vädermakare... Om inte för min skull, så för Heron!

Tackar på förhand!