Barn är det finaste vi har omkring oss.

Vare sig vi har våra egna eller har möjlighet att få umgås och kanske "låna" andras för en stund, så är dom helt underbara!

Det är först när vi inbillar oss att dom är ena jobbiga, besvärliga otyg som det kan gå riktigt snett. För barnen alltså!

Det är så oerhört viktigt att alla barn får känna sig behövda, värdefulla och duktiga. Det är viktigt dom får höra hur mycket vi älskar dom!

Alltför många gånger ser och hör jag hur vuxna beter sig som om barnen vore utomjordingar. Dom skriker eller kanske inte pratar med barnen alls.

Hur ska barn lära sig att komunicera om vi vuxna inte lär dom på ett vettigt och humant sätt.

Börja prata med ditt barn. Ställ frågor. LYSSNA!!!

Det är först då barnen öppnar sig och kan berätta de mest otroliga historier. Deras fantasi är makalöst fantastisk!

Jag har en brorsdotter som nu är 5 år. En änglasöt liten tös som mer än gärna kryper upp i fasters famn berättar om dagis och kompisar. Eller till och med avslöjar nått kul om sin pappa, min bror! *L*

Hon är rätt framåt den lilla tjejen. Hon har redan lärt sig att skriva en hel del. Läser ut de flesta ord. Hon har nu efter jul börjat skriva dagbok!

Mest skriver hon namnen på alla hon känner.

Farmor ville en dag läsa det tösen skrivit... "Men farmor... det är ju hemligt. Det är det med dagböcker vet du", sa hon. Men efter en stunds betänkande så gick hon till farmor och sa "Ok då farmor! Du får väl läsa då. Du glömmer ändå så fort!" *SS*

Kan tillägga att ett av de först orden hon kunde stava till var ordet ÖL!!!

Gissa om vi fick anledning till att retas med hennes pappa... och mamma med för den delen! *L*

Det som ändå känns mest fantastiskt är att båda mina brorsbarn gärna kommer till faster. Dom är inte rädda och blyga för mig. Jag vill ge dom trygghet och kärlek precis som till mina egna barn. Dom ska veta att dom ALLTID ska kunna komma hit och bara få vara sig själva!

En av mina "systrar" som innan jul flyttade tillbaka hit upp med sin familj, har en liten underbar son på 1½ år. Jag hoppas verkligen att vinna hans förtroende med. Vill att även han ska få vuxna att kunna vända sig till och berätta roliga händelser från dagis. Eller att han ska kunna känna sån trygghet en dag, att han självmant ska kunna söka tröst om han gjort sig illa och hans mamma och pappa inte är i närheten. Han ska veta att hans låtsasmoster kanske inte kan köpa honom det dyraste presenterna, men ALLTID finnas där för trygghet, lek och bus och en liten kram då och då!

Barn är livet och den renaste glädjen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad annat kan man säga. Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer rikti...

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva. Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite...

Har bott i min lägenhet sedan 1 December 2001. Trivs så himla bra här. Det är lägenheter som under slutet av -80 och början på -90 genomgick en rejäl renovering. Många av lägenheterna har slagits ihop och blivit större. Det finns dock inga större l...

Fick detta mail av min mycket goa vän AW från östgötaskogarna. Var rätt kul så jag tänkte dela med mig. =))   ~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~ Kära Dagbok ,   Jag har precis fyllt 45, och min son (älskling!) gav mig en veck...

Äntligen! Ja, jag säger bara ÄNTLIGEN ser det ut som om vi kommer oss ut till stugan i helgen! Så just nu har jag verkligen inte tid att sitta här och knappa på tangentbordet. Har iaf precis kommit hem efter en "lunchdate" med Fru K, Fru L, Fröke...