Tänk att det finns människor som inte begriper att dom gör fel eller heltokigt, fastän folk i omgivning i massor med många år försökt tala om att det inte är bra det som händer och sker.

Dessutom att man ställs inför olika dilemman varje gång det sker.

Jag försöker verkligen se saken från olika perspektiv. Men det är minsann inte alltid så lätt.

Jag vill verkligen kunna förstå hur denna person tänker, men blir bara upprörd och minst sagt förbannad och sårad varje gång jag försöker. För hur kan någon vara så totalt egocentrisk, självupptagen och fullständigt empatilös och helt utan förståelse hur följderna kan bli av vissa handligar? Verkar inte finnas en tillstymmelse av insikt alls. Inte ens då andra eller flera tillsammans går ihop och försöker förklara att "det där är nog inte så bra att du gör/säger" osv.

Försöker tänka att det  är ett försvarssystem som liksom klickar igång dessa gånger. Ett sätt att skydda sig själv.

Kanske rädsla för att inte känna sig omtyckt och tillräckligt bra. Vilja av att känna känslan av att vara behövd

Men hur får man då någon att släppa greppet och våga erkänna att man kanske gjorde lite tokigt? Våga känna att det inte vara hela världen?

Kanske är det en innre rädsla att bli övergiven om inte vissa saker görs, även om det innebär att kränka och gå in på andras ytterst privata revir...

Hur ändrar man på en sådan person, som levt med detta inrutade beténde i hela sitt liv? Än har ingen lyckats, och många... väldigt många har försökt.

Förutom att jag mellan varven kan bli så totalt uppriven, ledsen och sårad, så är denna människa väldigt betydelsefull på sitt sätt. Oftast är allt lugnt och samtalen rätt "normala", och ofta rätt roliga med.

Skulle bara önska att denna människa fick ett inre lugn! För jag inbillar mig att det finns en inneboende ångest som river rätt hårt i bröstet.

Jag vill finnas där som vän. Men orkar verkligen inte med de gånger jag känner att jag inte riktigt når ända fram i mitt budskap.

Jag har ju dessutom mig själv att tamaps med. Men jag tror, till skillnad mot min vän, att jag ändå har lättare att utrycka och säga till om jag börjar må dåligt.

Jag älskar denna människa för den h*n är, Men har mycket svårt för dennes beténde och sätt att vara, och hur denne människa uttrycker sig mellan varven.

Idag blir en lugn dag! Ska försöka ta mig upp i skogen under dagen och rasta Heron. där får han springa fritt, nosa runt och skvätta runt överallt! Eller som min mormor sa till sin hund som hon hade "skriva kärleksbrev till hundflickorna"!

Jösses vad jag saknar min mormor..... Hon var min stora varma trygghet i mångt och mycket!

Nu ska jag försöka peta i mig lite fukost. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda! *L*

Kram till alla som kikar in här hos mig! =)

 

Berith

23 september 2009 16:18

Tack för en trevlig skogstur och
för det trevliga sällskapet över
en mugg te =))

Mycket bra skrivet vännen !!!
Det är nog så att ***** har väldigt
låg självkännsla och är fruktansvärt
osäker som person .
Man kan älska och tycka om en person ,
men man behöver inte tycka om deras
beteende ..det är två skilda saker !! =)
Man har också rätt att markera då någon
går för långt och trampar över gränsen ...
En del har ingen farstu och har inte förmågan
att se utanför sig själv och har inte förmågan
att ta till sig vad andra säger , de sluter sig inom sitt
skal och drar på sig sin dubbelfodrade offerkofta som
de håller i krampaktigt !!
****** gör saker som h*n tycker är rätt och h*n tycker
att h*n gör det av "välmening" , fast denna "välmening"
blir så fel , ***** inser inte att h*n trampar över gränsen
och tycker naturligt vis inte att h*n gör det och att
h*n inte gör något fel i det h*n gör då h*n inte har för mågan att se "problemet" ...tyvär ...

***** är en god och glad människa , men det blir
ofta fel ...men som sagt , man kan tycka om en människa
men man behöver inte tycka om allt de gör eller säger ! =)
Det är två skilda saker =)

Ha en trevlig afton och en mysig kväll !!
En varm kram till dig vännen !!

http://maxmax.bloggagratis.se

 

Annelie

23 september 2009 17:52

Tack för dina värmande ord!
Det är skönt att höra att det finns de som vet och förstår vad som händer. Som man kan ventilera med utan att för den skull känna att man gör fel. Att man kan få ett nytt perspektiv på det som hänt. Att man får tänka till och upptäcka att det funkar ändå.

Promenaden idag var mycket väl behövlig! Fick rensa ut hjärnan på diverse skrot som skramlat runt.
Sen att lufta och röra på kroppen, se hur hundarna for runt och nosade bekymmersfritt . Heron var klippt slut sen när vi kom hem, och jag med. Så där skönt trött! =)

Tack för idag och så ses vi i morgon på Gula Villan bland våfflor, sylt och grädde! =))

Kramen vännen! =)

http://eilenna.bloggagratis.se

 

Jenny

24 september 2009 10:19

Kan indentifiera mig med nästan varenda ord du skriver. Du vet själv, det jag berättat för dig.

Svårt det där, men skönt att veta att man inte är ensam med dilemmat.

Stor kram till dig!

http://www.barnlangtan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad annat kan man säga. Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer rikti...

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva. Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite...

Har bott i min lägenhet sedan 1 December 2001. Trivs så himla bra här. Det är lägenheter som under slutet av -80 och början på -90 genomgick en rejäl renovering. Många av lägenheterna har slagits ihop och blivit större. Det finns dock inga större l...

Fick detta mail av min mycket goa vän AW från östgötaskogarna. Var rätt kul så jag tänkte dela med mig. =))   ~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~ Kära Dagbok ,   Jag har precis fyllt 45, och min son (älskling!) gav mig en veck...

Äntligen! Ja, jag säger bara ÄNTLIGEN ser det ut som om vi kommer oss ut till stugan i helgen! Så just nu har jag verkligen inte tid att sitta här och knappa på tangentbordet. Har iaf precis kommit hem efter en "lunchdate" med Fru K, Fru L, Fröke...