God morgon!

Idag åker mina söner ner till sin pappa. Kl  22. 24 sitter dom på tåget då det rullar ner mot deras pappa. Innan dom åker firar vi jul hos mina föräldrar. Mina tre bröder kommer dit, två svägerskor och mina två små brorsbarn.

Jag hittade igen en gamal historia. En tänkvärd fundering över livet.

Tycker den passar så bra för alla dagar i ens liv. Läs och begrunda!

     "En professor står inför en klass, med några saker framför sig på katedern.
När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor tom syltburk & fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.
Så plockar professorn fram en låda med små färgade kulor & häller dem i burken. Han skakar burken lätt & kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand & häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan gplfbollarna & kulorna. Återigen frågar han studenterna om burken är full & studenterna svarar med ett rugande JA. Professorn plockar då fram en öl & häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta...
.. Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk reps. ditt iv; Golfbollarna är de viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, & bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna rep. de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus... Sanden är allt annat, de små sakerna...
Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna & småkulorna... Det samma gäller i livet !

Om du spenderar för mycket tid & energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dej. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut dina kära på middag. Det finns alltid tid kvar till att städa huset, tvätta bilen & kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera ! Resten är bara sand...

En av studenterna sträckte upp handen & undrade vad ölet rep. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en stor kall öl..."

Kram på er och ring en bortglömd vän idag!

/Annelie

Denna tvätt och all denna städning.. Den tar aldrig slut!

Kämpar vidare idag med tvätt. Nu är det filtar, plädar och gardier som snurrar i tvättmaskinen.

Hade jag en egen tvättmaskin skulle jag kunna hålla undan allt sånt här mycket enklare. Men nu ska det bokas i gemensam tvättstuga. Och det går väl rätt bra för det mesta. Men ibland hopar det sig ordentligt!

Nåväl.. börjar ha rejält ont i nacke och  axlar nu... ska försöka avsluta där nere nu. Resten av tvätten får vara till en annan gång.

Hade tänkt och hinna.. ja eller snarare orka baka idag med. Och rulla köttbullar till julbordet i morgon. Men det får vara det med.

Annars var köttbullarna mina söners önskan! Och nu när vi fått så mycke älgfärs så hade dom velat ha älgköttbullar. Men då skulle jag behöva fläskfärs med så dom ite blir så torra. Har varit på vår lokala ICA-affär. Men dom tycks inte sälja fläskfärs längre.

Mina söner och jag har som tradition att rulla våra egna juliga köttbullar. Vi vill inte ha köpes då! Och köttbullarna ska innehålla grädde och kryddpeppar för stt bli så lyxiga och delikata som möjligt! Dom ska smaka jul!

Nu ska jag ner och fajtas med sista tvätten. Sen ska jag ta en väl behövlig vila!

Se och höres senare!

Kramis!

/Annelie

Go´morron, go´morron!

Så fick jag min väl behövliga sovmorgon. Vaknade av att hunden Heron kom in å sökte efter katten Luna. Hittade inte henne här inne just då, men fick syn på mig. Och så glad han blev! Svansen gick på högvarv och han visste inte vilket ben han skulle stå på. Så det slutade med att han slängde omkull sig så jag kunde klia honom ordentligt under magen.

En tanke for just genom huvudet... hahaha.. Att en sån karl skulle man ha haft. En som blir lika glad som hunden varje gång han ser en!..hehehe..

Men jag vet i fasen om jag skulle uppskatta att han hoppade, snurade runt och sen kastade sig på golvet med benen i vädret varje gång heller! ..hahaha...

Nog om detta. Dax att hugga tag i dagen. Mina söner ska storstäda sina rum och bädda rent i sina sängar. För sen ska dom packa det som skall med på deras jullovsresa! Jag har försökt övertyga dom att det kommer att kännas så bra att komma hem till ett städat rum och krypa till kojs i en renbäddad säng när dom kommer hem igen den 6 januari.

Och dom har lovat att göra så gott de kan. Vi får väl se hur många gånger jag kommer att få påminna dom under dagen.... *L*

Själv måste jag handla.. igen! Småstäda lite här och var och frosta av frysen idag hade jag tänkt.

Jag väntar fortfarande på att min nya kyl, frys och spis ska komma.

Det var flera veckor sedan jag pratade med min vicevärld om bytet.

Tvättstugan blir det i em/kväll med. Lika bra att få undan sängkläderna som ska tvättas med.

Vi höres sen igen! Kram och hej!

/Annelie

Summa sumarum :

Jag blev av med en hel hög med tvätt. Fick å andra sidan ont i nacke å huvudvärk bara därför. Men det botades med värktablett å vila.

Alla mina söner har nu jullov. Å min vän fru K med sin kära make bjöd på kaffe å papparkaka igen nu i kväll! Undrar om dom tycker jag behöver bli snällare..? *SS*

Själv börjar jag se fram emot julhelgens alla händelser. Det blir ju lite till vad man själv gör det.

Och jag har tänkt göra det så bra som det bara går! *L*

God Natt och Kram!

/Annelie

Jag har förmodligen världens bästa vänner!

Mina vänner finns där i vått och tort! Dom bryr sig om, lyssnar.. kanske inte alltid förstår.. Men det spelar ingen roll, för dom dömmer inte!

Men dom finns där!

Jag försöker vara en lika god och bra vän tillbaka. Jag vill oxå finnas där för dom närhelst det behövs.

Jag har tre tjejkompisar som jag känt och haft kontakt med sen grundskolan.

De två första ända sedan ettan och tvåan i grundskolan. Den tredje kom flyttandes hit i slutet på sexan.. om jag inte minns helt fel..

I alla år fram till nu har vi känt varandra. Haft kontakt! Ett par av tjejerna har mer eller mindre rest runt om i världen, bott i andra länder tidsvis.

Men vi har alltid haft kontakt. Vi har under alla åren försökt träffas ungefär en gång per år när det varit möjligt.

Nu är alla boendes innom Sverigens gräns. Tre tillbaka hit åt Bolidenhållet och en i Luleå. Den tredje med familj kom flyttandes tillbaka hit upp i Tisdags faktiskt!  Är så himla glad att dom är tillbaka!

För ett antal år sedan blev jag presenterad för ytterligere en supertrevlig tjej. En som fru K redan kände sen tidigare. Så nu är hon givetvis en av oss med!

Mina söner, främst då 13 och 16 åringen brukar då och då säga att jag, fru K, fru L, fröknen N-M och fröken N är som systrar. Framförallt Fru K och fröken N-M. Och visst.. I mångt och mycket känns det som om dom är mina systrar. Vi har växt upp med varandra. Vi känner verkligen varandra!

Jag har verkligen världens bästa vänner! *L* Tack för att ni är sånna fantastiska tjejer! Världen skulle vara förbannat mycket tråkigare utan er!*S*

Jag har givetvis fler vänner. Ni är helt suveräna ni med!*L*

Jättekram till alla mina vänner! Ni är bäst!

/Annelie

Jag fick ett mail härom dagen. Faktist ett mycket fint mail.

Inget sånt där massutskick, utan ett personligt skrivet mail.

Det handlade bla om vänskap. Det värmde mitt hjärta så att läsa.

Herr B.. Jag är glad att få räkna in dig till min lilla skara av vänner.

Annars så har jag nu under morgonen hunnit gråta en skvätt.. igen!!!

Bokat tvättstugan och är nu inne på andra tvättmaskinen.

Rastat Heron runt halva samhället och gett honom mat.

Svart på ett mail och skriva här.

Nu har även min 17 åring kommit hem från skolan. Nu har han jullov!

Få se vad som händer sen idag.

Kram på er!

/Annelie

Varför känns ensamheten så tung? Varför måste barnen bli stora och sen flyga ur boet? Varför är jag rädd för att bli ensam?

Ingen av mina barn är hemma just nu. Inte ens 16 åringen som ALLTID annars är hemma. Han var den som for först i eftermiddags. Han åt en tidig middag. Sen skulle han iväg och träna på nått inför julavslutningen i morgon. Han har inte kommit hem än...

Att sen min 13 och 17 åring försvinner iväg på kvällarna är mer regel än undantag. Men nu är det bara jag här... Jag och mina djur.

Slumrade till en stund förut. Hade under ett par timma kämpat med Heron, min hund, med bad och uttovning av pälsen. Han har många tovor kvar..

Fattar inte att han kan bli så ihoptovad så fort! Men nu ger jag mig inte. Han ska vara fin till jul om jag så måste borsta, kamma och klippa honom flera timmar varje dag.

Men när jag sen vaknade ur min slummer så var här helt tomt på ungdomar.

Ingen som kommer och säger "mamma..." och vill berätta nått eller fråga om nått.

Ingen av mina ungdomar som kommer och håller mig sällskap i soffan.

Det var då det stora hålet till tomheten öppnade sig. Det var då jag insåg att nu på söndag åker dom... mina söner.. långt bort.. länge..

Det gör ont i hjärtat bara av tanken.

Fasan att vakna upp här hemma på måndag morgon, inga barn, bara jag..

Innerst inne vet jag att det kommer att gå bra. För det brukar det göra.

Men känns det så här nu när alla bara är ute för kvällen. förstå hur det kommer att kännas sen då. När dom åkt iväg!

Måste försöka att tänka på att den här känslan beror på hur mycket jag älskar och håller av mina söner! Dom är min stora trygghet och glädje här i livet.

Dom kommer att bli stora, flytta hemifrån, skaffa egna små underbara familjer. Jag hoppas verkligen jag gett dom tillräcklligt med kunskap och verktyg för att klara sig i stora världen.

Nää.. nog skulle jag behöva nån vid min sida.. Men allting har sin tid!

Och dessutom måste jag känna att allt känns rätt med. Å än har jag en lååååång bit kvar på den vägen.

Så jag får lära mig stå ut med ensamheten som sällskap ett långt tag till verkar det som...

Nu måste jag väcka trötta Heron och få ut honom på prommis.

Kram och hej så länge!

/Annelie

Ibland blir allting så förvirrande. Men om jag tar en sak i taget borde allting reda ut sig till det bästa till slut.

Allting har sin tid, sägs det. Så det får väl ta sin tid då.

Igår infann sig en känsla av tomhet. En tomhet som nära på gränsade till ångest. Men jag lyckades hålla ångesten i schack. Lyckades driva den åt ett  annat håll.

Vet inte om det delvis berodde på att jag gjorde mer än jag räknade med dagen innan. Eller om det berodde på att dagen för pojkarnas avresa närmar sig. Eller att mitt hjärta är tomt och längtar efter att bli fyllt.

Troligt vis en salig blandning av alltihopa!

Jag drömmer mycket på nätterna nu. Mycka konstiga osammanhängande drömmar.

Jag kan inte påstå att dom är direkt obehagliga. Men det är drömmar som stressar upp mitt inre. I mina drömmar möter jag bla människor från mitt tidigare liv som jag helst inte vill möta längre. Människor som bokstavligen tar plats i mitt liv igen, fast jag gör allt för att undvika det.

Jag vet att jag skulle må dåligt av att hamna i en situation som skulle kräva det som  krävdes av mig då. Det är en av mina största fasor.

Nu är det egentligen inte så illa som det låter.  Det är bara jag som måste lära mig hantera situationer som jag har lite svårt för.

Men rena rama energitjuvar tänker jag verkligen inte beblanda mig med!

Det kan ingen någonsin kräva av mig. Inte i NÅN situation!

Jag brukar prata om "mitt inre kaos". Det är en röra av känslor som har sitt högsäte djupt förankrat i mitt bröst. Alla dessa känslor är som ett trassel av blåknutar som ilar runt, runt i hög hastighet.

När jag inte lyckas fånga nån ände på nån av känslorna, så kommer ångesten smygandes.

Allt är lungt å stilla för det mesta. Men rätt som det är så är det nått som triggar igång knuten. Oftast vet jag inte varför. Då blir jag mest arg och besviken på mig själv att jag blir som jag blir. Rörig å osammanhängande! Svårt att koncentrera mig. Irriterad. Trött... djävligt trött! Ledsen...

Jag vill bara kunna reda ut knuten och aldrig mer få tillbaka den.

Jag vill kunna ha ork och kraft att klara en vardag som vem som helst.

Tänk att kunna orka med att gå till ett jobb och samtidigt ha kraft och orka att ta hand om allt i hemmet med!

Men helst av allt.... Helst av allt vill jag bara kunna få vara mig själv! Utan att "förståsigpåare" tror sig veta vad jag skulle må bäst av.

Tänk om jag själv kunde tillåta mig att vara den jag är..... För sanningen att säga så är jag nog själv min värsta fiende!

Nä, om man ska försöka göra nått vettigt idag...

Ses och hörs och ha en toppendag!

Kram på er!

/Annelie