Senaste inläggen

Av Annelie - 8 januari 2009 22:27

Min yngsta bror och hans fästmö har i kväll via ultraljud fått ett mycket ledsamt och tråkigt besked... Deras så efterlängtade barn hade inte kraften att leva vidare... Dom var i vecka 18... Så beskedet dom fick har tagit hårt.

Alla mina egna minnen och erfarenheter kommer tillbaka och jag sörjer med dom.

Jag har varit med om precis samma sak. I en vanlig rutinundersökning med ultraljud i vecka 18 det med... Hittade inga hjärtljud... Inga andra synliga fel på barnet kunde hittas... Sorgen var bedövande...

Nu har även min bror och svägerska en egen ängel i himlen. Herren valde deras barn att vaka över dom resten av deras liv!


Jag älskar er min käre bror och svägerska! Jag har er i mina tankar! Jag finns här för er närhelst ni vill och behöver tröst!


Kram!


/syster Annelie

Av Annelie - 7 januari 2009 18:23

Idag har det inte hänt mycket alls.

Somnade skapligt igår kväll. Inga problem att få i säng mina ungdomar skapligt heller. Deras resa hem hade nog tagit på deras krafter. Det blev sovmorgon för oss alla! Väl behövligt!


Fru K hörde av sig på förmiddagen och undrade om jag och Heron ville hänga med ut på promenad i bitande kyla. Ville och ville.... Men hunden måste ju få komma ut och röra på sig. Att erkänna att jag med verkligen behöver det, sitter alltför långt inne... *L*

Skönt att komma hem till värmen och sörpla varmt gott kaffe med fru K medans hundarna busade loss.

Vi hade rätt roligt åt Heron idag. Jag har köpt honom en "kong". Det är en tjock konformad gummigrej som man kan fylla med nått gott i. Sen är det meningen att hunden ska jobba för att slicka ur den. Det bilr en del jobb för hunden då den glider iväg och är svår att få ordning på pga sin form.

Heron blev skogstokig minst sagt! Till och med Lillan höll sig på behörigt avstånd och tycktes mellan varven undra vad som flugit i Heron.

Han lät som en blandning av hysterisk apa och en hyena som tappat all sans och vett. Han lät inte klok!!!

Har aldrig hört en hund lyckats utstöta sånna ljud. Vad vi skrattade!

Ungomarna som satt i sina rum hörde oljudet och kom ut för att kolla vad som pågick. Dom tyckte också hans läten påminde om en apas.

Han var helt slut sen hunden. "Kongen" hade fyllt sin funktion!

Vad jag hade fyllt i "kongen"? Lite leverpastej långt in. *L*


Fick ett sms av min Herr B idag med. Han var tillbaka på sitt jobb efter alla julledighet idag.

Ryktet om att Herr B och jag numera är ett par hade nått genom hela fabriken vid lunchtid. Ska ringa sen och höra om dom varit snälla med honom... *L*

Jag känner ju lite folk sedan tidigare på hans jobb. Så några av dom vet vem jag är. Dessutom har jag en kusin som jobbar där och en av mina bästa vänner har jobbat där i rätt många år nu.


Har saknat Herr B så mycket idag!

Vi träffades ju i mitten på November. Har pratats vid några gånger. Tagit en fika på stan. Han har till och med varit här och hälsat på och ätit middag tidigare. Men jag gjorde allt för att hålla honom på avstånd... stackarn...

Men sen jag äntligen tog mitt förnuft till fånga längtar jag konstant efter honom. Så egentligen har vi inte varit ett par så länge. Men det känns som om vi känt varandra hur länge som helst!

Det finns ändå så mycket att ta reda på om varandra. Vad vill han ha till frukost.. Vilken är hans favoritmat... osv...

Hans lilla familj och illla famlj ar inte mötts än... hur i jösse namna ska det gå den dagen... *L*

Allt är så nytt! Men allt känns så fantastiskt bra! Tror inte nått kommer att bli till nått större bekymmer.

Bara vi respekterar varandras liv och familjer, pratar om det är nått vi funderar över.. tillsammans löser olika problem som kan tänkas dyka upp, så är jag fullständigt övertygad om att detta kommer att fungera hur bra som helst! Vi tar helt enkelt en dag i taget!

Det som slår mig mest vad gäller Herr B så här långt, är hur han verkar tänka om olika saker i vardagen. Han bryr sig om sina nära och kära på ett sätt som jag inte har varit van vid från tidigare förhållanden. Han verkar inte tycka det är nått besvär alls med att finnas tillhands för framförallt sina söner. Men även för andra i hans omgivning. Hans varma omtanke sträcker sig långt!

Han brukar påminna mig om att de finns iaf två som kallar mig för "Bolidens ängel". Men är det nån som verkar vara en ängel så är det Herr B!

Är så glad jag vågade släppa taget om min rädsla för kärleken och ett framtida förhållande. Att Herr B är den rätte.... råder inga tvivel om!


Längtar tills jag får krama om honom igen.. prata.. se honom i ögonen..  Och vilka ögon han har!!!! För att inte tala om leendet!!!


Nog om Herr B... för den här gången... *L*


I morgon kommer min daghund Cilla tillbaka efter jullovet! Hoppas jag har mera ork och inte är så förbenat trött då. Har en plan på att gå upp genom skogen nån timma med hundarna. Om det inte är för kallt heller vill säga...

Har varit jättetrött som vanligt. Börjar p åallvar fundera om det inte är nått fel iaf. Har ju verkligen försökt komma igång med ordentliga promenader osv för att bli piggare. Men jag märker absolut ingen skillnad. Tvärt om känner jag mig bara tröttare och tröttare.

Men jag drar mig för att ringa Bolidens VC... För säga vad man vill om det stället.. men det finns mycket mer att önska av deras bemötande och villighet att ta reda på folks krämpors orsak.

Har undvikit stället sedan en i personalen gjord nått fullständig olagligt som berörde mig personligen. Mitt förtroende för det stället och den personalen är näst intill obefintlig efter det. Inte för att den var bra innan heller...

Men att fortsätta vara så här trött är inget jag heller vill. Så jag får väll ta tjuren vid hornen och ringa och beställa tid. Blir jag inte nöjd den här gången heller med deras förfarande så tänker jag byta VC för gott!


Snart ska jg ringa Herr B... *L*


Kram och hej!


/Annelie

Av Annelie - 5 januari 2009 09:44

Nu har jag storskurat toan! Garanterat den är så pass ren att man tryggt kan äta från golvet.. eller toan med för den delen.

Inte för att jag ens ska testa....

Men skönt att det är gjort. Nu ska jag ta med Heron ut på en liten promis.

Sen ska jag fortsätta min städning. Vill att det mesta ska vara fint och klart tills mina söner kommer hem!


Kram!


/Annelie

Av Annelie - 4 januari 2009 20:46

Nytt år!

Nya glädjeämnen!

Nya sorger!


Just nu fylls mitt liv av kärlek och glädje! Han, Herr B, som jag äntligen släppt in helt i mitt hjärta skämmer bort mig med vänlighet, kramar och massor av värme!

Nu har jag också fått träffa alla hans söner. Dom är 12, 14 och 18. Och helt otroligt fina grabbar! Har en känsla av att även dom kommer att berika mitt liv med mycket glädje!

Jag hoppas innerligt jag kan tillföra nått bra även för dom. Om inte annat vill jag att de ska veta att dom alltid ska kunna känna sig välkomna hit närhelst dom vill. Prata om allt och ingenting. Bara få vara som dom är!

Tror att mina söner och Herr B´s söner kommer att lära känna varandra och bli vänner! Dom behöver naturligtvis inte bli bästisar. Men att kunna vistas i samma rum och umgås allla tillsammans vore trevligt vart efter.

Herr B och hans söner kommer jag definitivt att trivas tillsammans med!


Jag ser just nu väldigt ljust på framtiden!


I morgon börjar mina söner sin hemresa från sin pappa nere i Linköping. Dom kommer med tåget till Jörn på tisdag förmiddag. Längtar sååå efter mina grabbar! Att få krama om dom, ta hem dom och bara sitta och beundra dessa "små" grabbar som växer till ståtliga unga män! Duktiga i det dom företar sig. Lite lata när latmasken kryper i dom. *L*

Jag älskar dom överjordiskt mycket!

Önskar dom allt gott detta nya år. Att dom fixar skolan efter allra bästa förmåga. Att dom gör så gott de kan!

Jag ska göra allt jag kan för att stötta och hjälpa dom att komma dit dom vill!


Till alla mina vänner!

Älskar er också! Jättemycket!

Att få vara eran vän tillbaka är nått som gör mig glad och trygg!

Det här året innehåller några 40-årsfiranden för oss! Låt detta bli ett år vi aldrig kommer att glömma! Ett år att minnas tillbaka till med många härliga skratt och glädjetårar!

Det är inte den drybaraste gåvan räknat i kronor som ska säga hur betydelsefulla var och en av oss är. Utan det meningsfulla i våra hjärtan till varandra som vi ger varandra... varje vecka!


Ett leende!

En kram!

Att lyssna!

Att berätta!

Att förstå!

En kopp kaffe eller te!

En promenad!

Ett mer eller mindre helsjukt sms eller mail.. *L*


Jag har sagt det förr och jag säger det igen.. Jag har verkligen världens bästa vänner! Älskar er alla!


Det bekymmer och orosmoment som givetvis också kommer att dyka upp och finnas där, kommer stundvis hänga som ett orosmoln över huvudet.

Men jag ska göra så gott jag kan att försöka lösa dom delarna så gott jag kan. Med eller utan hjälp.

Jag lovar också att jag ska bli ännu bättre på att verkligen BE om hjälp med!

För det är nått jag ständigt måste jobba med...


Ett år går fort... Jag hoppas innerligt att det här året blir ett av det bästa i mitt liv!


Kramisar!


/Annelie

Av Annelie - 30 december 2008 12:55

I mitt förra inlägg fick jag en komentar :


"Uppdatera gumman... Alla detaljer! *L* "


Men riktigt så mycket tänker jag inte avslöja än.

Men en romatiker uti fingertopparna. En som kan få vilket hjärta som helst att smälta har med stort tålamod och envishet vunnit mitt hjärta!

Och ingen är lyckligare än mig!

Träffades i höstas via gemensamma bekanta. Det "klickade" väl egentligen till redan då. Men rädd som jag varit att ge mig in i nått nytt igen, höll jag avståndet. Jag som äntligen tänkt ge mig in i dating-livet efter allt tjat från min vän fru K. *L*

Jag knuffade undan denne underbare man. Nästan brutalt! Ringde inte, messade inget, tog så mycket avstånd som möjligt.

Men han fanns där redan. I mitt hjärta. Min nyfikenhet blev en rejäl krock med min rädsla att faktist låta mig själv bli kär.

Men så på julaftonsmorgonen när jag skulle ut med Heron på sin första morgonpromenad fick jag mig en ordentlig överasskning. När jag öppnade min ytterdörr stod där en större modell papperskasse för blommor!

På kassen satt ett litet kuvert med mitt namn på. Jag förstod direkt vem det var ifrån. Tog in allt. Öppnade kuvertet. Jepp.. Det var Han!

Men när hade han kommit dit med den?  För det måste varit Han som åkt hit till Boliden. För blomsteraffären var inte öppen än på några timmar.

Senare samma dag ringde Han. Han hade ställt sin väckare på MYCKET tidig tid. Åkt hit till mig.. ca tre mil.. lämnat av blommorna med ostar, godispåsar och ett paket pepparkakor utanför min dörr redan kl 5 (!!!) på morgonen och sen vänt hemmåt sina ytterligare tre mil igen.

Vem är så komplett galen och gör nått sånt en så tidig julaftonsmorgon??? *SS*

Sen stod hela julgruppen och liksom flinade åt mig varje gång jag passerade den. Kom på mig själv med att jag drog på mungiporna varje gång. Kände värme och ren lycka.

Jag försökte dock förtränga mina känslor igen. Var rädd för vad jag kände innerst inne.

Men så tre dagar senare när jag åter passerade julgruppen, och den åter flinade och blinkade åt mig så trillade slanten äntligen ner. Och jag förstod att jag var tvungen att fånga tillfället.

Jag skrev en liten hälsning till honom. Hoppades på svar. Hoppades Han fortfarande fanns kvar. Han som så tappert försöka få kontakt med mig i över två månaders tid.

Han ringde lite senare på eftermiddagen! Vi pratade på som vanligt. Tillslut undrade han om han fick komma förbi och hälsa på en liten stund.

Och jag hör hur jag själv säger "mer än gärna"!

Han kom hit. Vi drack kaffe och åt av julens godisar som jag har massor av.

Helt plötslig var jag inte rädd längre. Jag kände mig så lugn och trygg.

Hans röst, Hans ögon, Hans leende fångade mig totalt!

Helt plötsligt höll vi varandras händer. Allt kändes så bra!

Ja, det blev oxå en och annan kyss med förståss. Inget mer! Man är väl ordentlig! *L*

Senare den kvällen åkte han hem till sig. Men vi skulle träffas igen. Absolut!!! Tror Han blev mest förvånad av vad som skedde den kvällen. Han trodde det var totalt kört för hans del. Han som fått vänta så länge...

Vi har som sagt gemensamma vänner. Ingen av dom vet nått om våran resa... än... Men dom har tjatat på att jag och Han ska börja träffas. En av dom har försökt bjuda oss två på middag.

Det ska bli så roligt att vart efter få avslöja allt för dom.*S*


Så nu har mitt nya liv börjat och allt känns så himla bra! Det gamla året kunde inte ha slutat bättre och det nya som kommer kunde inte ha börjat bättre heller!


Tack mitt nyvunna hjärta för att du hade tålamodet att vänta. Att förstå.. Tack för att du nu tagit mig till ditt hjärta.. att jag nu får vara din!


Kram på er alla!


/Annelie

Av Annelie - 24 december 2008 08:41

Min uppesittarkväll gick åt att försöka få fason på mitt omöjliga sovrum.

Det är en massa omöjliga vinklar å vrår. Och inte är det stort heller.

Men nu börjar det i alla falla likan nått. Ska bara finslipa stilen lite mer vart efter.

Idag är  det jul! Ska till min mor och far efter lunch. Det blir en mycket stilla lugn jul för oss. Det bir till och börja med bara mina föräldrar, en av mina bröder (hans barn har åkt till sin gammelmormor i Storuman med sin mamma) och jag. Senare i afton kommer ytterligare en bror och hans gravida fästmö förbi.


Jag får önska er alla en riktigt God Jul!


Kram på er allihopa!


/Annelie

Av Annelie - 23 december 2008 14:25

Har inte ens gjort hälften på min "att göra-lista" idag. Och nu i ungefär 1 timmas tid känns det som ork och syre gått ur kroppen.

Hur effektiv är jag när jag blir så här trött.. Inte mycket kan jag lova. Jag brister i min koncentration. Glömmer lättare vad det var jag skulle göra. Får ta flera extravändor bara därför.

Men.. Jag ska tillåta mig själv en liten paus just nu. Kolla över listan. Bara göra det absolut nödvändigaste. Sen ska jag försöka vara nöjd med det lilla!

Jag skulle haft en redig man som kunnat hjälpa till i hushållet. Då hande man kunat fördela allting på ett effektivare sätt. Stötta varandra...

Nu står jag här med allting själv.

Samtidigt är det så skönt att få göra bort den här typen av städning och rensning överallt när inte sönerna är hemma. Då får jag mer tid över till dom när dom är här! *L*

 Nu ska jag blunda en stund!


Kram!


/Annelie

Av Annelie - 23 december 2008 08:41

Dan före dopparedan! Mina barn åkte i söndagsnatt ner till sin pappa. Dryga 100 mil bort. Dom hade egen liggkupé på tåget så dom skulle kunna sträcka ut sig och även kunna sova under natten. Dom brukar kunna sova rätt bra på tåget mina grabbar. Dom  har väl blivit vana.

Igår hörde en god vän av sig under dagen. En vän jag trodde sagt upp bekantskapen med mig då han inte hört sig av eller kommit förbi och tiggt sig kaffe på fleeeera veckor.Vet att han som så många andra blivit uppsagd från sitt jobb, så jag har tänkt att han känt sig lite deppig pga av det.

Men igår skickade han ett sms och undrade om jag ville hänga med på mat och bio med honom och två till. Och det är klart.. Sånt är ju sällan fel.

Skulle bara fixa hundvakt först. Fru K ställde snällt och troget upp. Heron fick följa med henne när hon hämtade sin hund som varit och här och förgyllt min, Herons och Lunas dag under dagen igår!

Hoppade på bussen på eftermiddan. Och så var jag på väg!

Skulle möta upp Herr J och de två andra på torget inne i stan. Herr J dök iaf upp. Men de två andra hade ångrat sig och skulle stanna hemma i stället.

Så jag och Herr J drog iväg och käkade på Wook & Roll. Jag beställde Thai tre små rätter. Den var hur god som helst! Den ska jag ta fler gånger!

Sen blev det bio. Filmen vi såg var " Vi hade i alla fall tur med vädret... igen".

Den var väl inte i samma fart och fläkt som den första filmen. Men rätt OK att fördriva en vanlig måndagskväll med.

Efter filmen ringde vi till fröken N och tiggde oss kaffe av henne. Min buss skulle inte gå förrän 21.50 Så vi hade tid att slå ihjäl. Eller rättare sagt jag. Herr J följde med eftersom han var snäll och skjutsade mig upp till fröken N. Fast å ena sidan var det hans idé att svänga förbi där och göra en artighetsvisit.

Herr J tyckte att vi skulle hänga med på dans den fjärde januari. Jag skulle verkligen behöva börja röra på mig. Förmodligen har det blivit fel både på vågen och på mina kläder. Helt plötsligt visar vågen siffror som är högre än vad jag tycker är lämpligt. Och kläderna, framförallt byxorna har krympt drastiskt! Det är bara att inse... Jag måste skärpa till mig!

Snälla, snälla fru K.... Peppa mig massor inför nyårsskiftet. Jag har fasen inte råd att köpa en ny garderob med kläder. Jag måste NER!!!

...får se om jag far på dansen... Förhoppningsvis har jag annat kul att göra då i stället! *L*


Idag sitter jag här och gäspar i vanlig ordning. Måste skriva en lista på saker som ska göras. Sen ska jag följa listan slaviskt! Och göra klart en sak innan jag börjar på nästa. Har mycket som ska ner i källare och en massa ren tvätt som ska in i garderober. Sen har jag en hög som ska till återvinningen med. Handla måste jag göra också. Sist är det bara dammsuga och dammtorka och blaska av golven. Fast det kan jag göra i morgon förmiddag.


Nu sätter jag fart på dagen. Ha en underbar dag där ute! Kram!


/Annelie

Presentation

Gästbok

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Har du drömmar och mål du håller på att förverkliga?
 Ja
 Nej
 Nej, men skulle vilja

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards