Det kom en komentar som jag lägger in här och svarar på öppet:

"Hej. Hoppas att allt gått bra med den lilla flickan. Det är så tråkigt när inte sjukvårdspersonalen lyssnar på föräldrarna. Såg i en veckotidning att man kan sätta betyg läkarna på doktorsguiden.se Kanske det behövs så att man kan kolla vart man törs fara för att få bra vård. Tråkigt!!"

I ett tidigare inlägg skrev jag om en liten flicka och hennes föräldrar.

Dom har genom denna sommar som gått gjort en massa besök hos vår lokala VC (=vårdcentral) för att flickan inte mått bra.

Det slutade med att dom fick rådet av en utomstående, att kräva ett crp-prov på filckebarnet.

Det visade alltför högt värde, och det blev omedelbar färd till sjukhuset där fler prover togs.

Där visade det sig att flickan var uttorkad och hade lunginflamation och hjärnhinneinflamation!!!

Flickan har nu återhämtat sig otroligt bra! Hon har till och med nu i helgen, fått åka hem på permis under några timmar.

Hon har enl. sin mor börjat äta och leker och är glad! :))

Jag är så glad att det gått så bra som det gjort för denna tös och hennes familj!

Personen som skrev komentaren har nog rätt. Det är kanske mer och mer nödvändigt att ta reda på vart den bättre vården finns. Och kanske det verkligen i förlängningen fullt nödvändigt att betygsätta våra läkare och våra sjuksköterskor.

Kritiken har under många år varit väldigt hård mot personalen på våran lokala VC här i lilla Boliden. Men lite tycks hända.

Man kan vrida och vända på vad för orsaker som gör att dom missar eller "skiter i" så mycket.

För mycket att göra på för lite personal?...

Personalen har jobbat för länge och blivit hemmablinda?...

Personalen känner ingen nytta med sitt jobb?...

Hur fungerar komunikationen mellan peronalen, läkare och sjuksköterskor?

Listan på alla möjliga tänkbara orsaker kan göras lång.

Privat är åtminstone de flesta sjuksköterskor väldigt trevliga. I sin kunskap som personal på sitt jobb, är dom väldigt kompetenta. Så vad det är som gör att det missas så ofantligt mycket är en gåta.

 Jag tror att en rejäl attitydförändring på VC som arbetsplats, är nödvändig!

När man kommer till sitt jobb på morgonen måste först och främst personalen känna att dom kan göra god nytta för de som söker hjälp.

Man går dit med ett leende på läpparna. Eventuella bekymmer, bråk med barn/partner lämnas hemma. Kan man inte det stannar man helt enkelt hemma!

Man måste finna meningen med sitt jobb igen. Deras jobb är säkerligen i mångt och mycket väldig krävande och påfrestande.

Dom kanske skulle behöva en professionell samtalscoach av nått slag, som dom fick ventilera med, med jämna mellanrum.

Hur som haver... Flicka mår bara bätte och bättre! Och just nu känns det viktigast. :))