Hoppas i verkligen inte mina vänner tycker jag sviker dom mest för jämnan nuförtiden. För ikväll åker jag och Herr B ut till "vårat" lilla paradis igen! :))

En gammal klasskamrat från grundskolan kommer, tillsammans med sin yngsta lillasyster, ner hit till Boliden i eftermiddag. Dom ska sova över hos våran gemensamma "syster" fru K tills i morgon.

Har för mig att alla mina "systrar" ska hinna träffas och umgås innan dom sen vänder hemmåt igen.

Nu var det inte så väldigt länge sedan jag träffade fröken N. Men det kanske dröjer till nästa gång. Det vet man aldrig.

Men jag känner att jag vill passa på att njuta av paradiset medan tid och möjlighet finnes. För snart kommer annat att ta tid från oss.

Jag har nog varit rätt lättillgänglig som vän tidigare, när jag var ensamm.

Då kunde jag komma och gå hur som helst bland mina vänner.

Sen jag träffat Herr B har det kommit annat med in i livet. Hans fars gamla barndomshem - "vårt" paradis!

Nu känner att jag vill passa på att vara där så mycket vi bara kan. Även om det innebär att jag inte umgås lika oplanerat med mina vänner som förr.

Jag träffar dom gärna medan jag finns här i Boliden. Vilket numer oftast bara är under veckans vardagar.

Jag hoppas dom förstår. Jag hoppas dom förstår att jag fått ett liv jag trivs med.

Jag har inte glömt dom. Träffar dom bara mer sällan. :)

Mina "systrar" är fortfarande mina "systrar" till själ och hjärta! :))

Har dammsugat i stort sett hela lägenheten. Sina egna rum dammsuger mina söner själva.  :)) Har även diskat undan efter gårdagens middagsbombnedslag från igår. Vi, jag och sönerna, gjorde en Italiensk Ostsoppa igår, och till efterrätt en blåbärspaj med vaniljsås.

Herr B tog ändå undan det värsta redan igår kväll. Men de större byttorna, som inte fick plats i diskmaskin, diskade jag undan idag.

Annars har jag inte gjort så mycket mer än så. Varit riktigt lat, om jag får säga det själv. Har haft lite dåligt med ork och lite mer värk än vanligt sista tiden igen. Meeen.. Det är bara att gilla läget! Därför är det för mig också så oerhört skönt att komma ut till skogen och komma ifrån hemmets fyra väggar. Där ute kan man bara vara! Gissa hur härligt jag tycker det är? *L*

Har förtvivlat försökt få tag på nån som har proffsredskap och kan trimma min lille hund på några timmar. Min vanliga hundtrimmares egna hundar har tyvärr råkat ut för rävskabb, och kan därmed inte ta emot några hundkunder på minst en och en halv månad framöver. Alldeles för lång tid  att vänta för min lille Heron.

Nu idag så fick jag tipps på en tjej som ska finnas i Norsjö som kan trimma.

Så nu hoppas jag att jag får tag på henne och höra om hon fortfarande trimmar och har lust att ta sig ann min lille skrutt.

Annars måste jag plocka fram saxen och sjäv börja klippa stackarn.

Har ju gjort det förr, och det har väl förvisso gått hyffsat bra. Bara det att det tar så lång tid för mig. Fleeeera dagar, måååånga timmar. Det mår varken jag eller min lille Heron bra av.

Men som en enda stor tova kan han ju inte gå runt och vara heller.

Varför han blivit så tovig beror på hela sommarens skogsliv. Vi har vandrat i myrmaker och skog och Heron har varit överlycklig och genomsur mer eller mindre varje dag. Det har fastnat allehanda skogsartiklar, små kvistar, gräs, mossa, mm, mm.... i hans så fjunigt finulliga päls. Det har varit klippt omöjligt att hinna med och reda ut hans päls överhuvudtaget.

Men det blir nog bra.. hur det än blir i slutändan. :)

Snart kommer min älskling Herr B hem. Då blir det packa, äta och kanske handla nått, innan vi sen åker iväg för helgens vila och återhämtning!

Jag önskar alla en mycket trevlig helg! :))

Tack alla som tittar in här hos mig! Blir glad när jag ser att så många vill läsa om det jag skriver! :))

Kram på er alla! :))

Jag blir minst sagt förtvivlad, upprörd och rent ut sagt förbannad!!!

Ett par som jag känner till här i lilla Boliden, har en liten dotter som varit rätt så sjuk och eländig i massor med veckor nu under sommaren.

Dom har sprungit fram och tillbaka på Vårdcenralen och sökt hjälp i massor med omgångar. För föräldrarna till det lilla barnet har förstått att nått inte stämmer. Men som vanligt, ja jag säger som vanligt, så gör inte VC sitt jobb utan skickar hem dom igen utan att ha tagit ordentligt med prover!

TACK OCH LOV att det finns kunnigt folk omkring oss, som kan ge tipps om vilka prover man ska kräva att dom tar.

Så var fallet denna gång.

Efter många veckors lidande klev en vänligt godhjärtad människa fram och föreslog att dom skulle be om att VC tog ett crp på det lilla flickebarnet.

Föräldrarna ringde åter igen upp VC, fick en tid... igen... och krävde sitt crp på filckan. Sköterskan tog crp´t och det visade sig att det var på tok för högt... det låg på 160!!!

Det blev färd ner till Skellefte lassarett på en gång och där blev det mer provtagningar. Bla ryggmärgsprov. Ryggmärgsprovet visade på hjärnhinneinflamation och urinprovet på uttorkning!!!

Nu ligger den lilla flickan på lassa och får behandling. Jag hoppas vid min gud att det inte gott för långt, att det inte hunnit bli några bestående skador.

Fatta hur ont hon måste ha haft.. och så liten att hon själv inte kan tala om vad som känns galet fel.

Ja, jag är så förbannat upprörd då jag tänker på hur personalen inte sköter sitt jobb. För detta är inte första gången som våran lokala VC klantat sig så fatalt! Här handlar det tyvärr mer om regel än undantag.

Jag säger bara som en annan Bolidenbo i ett annat form uttryckt sig om denna historia:

"Ska någon behöva dö innan man får hjälp? Vad gör vi? Någon måste snart ta i med hårdhanskarna."

Alla som vet vilka jag berättat om, ja, gärna ni andra med, tänk på familjen. Skicka dom kraft och styrka, be för dom!