Så kom vi då till skogen. Det var jag, min yngste grabb, min mor och mina två söta brorsbarn W och E. Heron var givetvis med. För detta skulle bli en mycket spännande dag.

Vi hade åkt en bra bit utanför samhället. Stannat på en lämplig plats för att sedan börja den mödosamma vandringen uppåt den stora skogskullen.

Egentligen är det inte så långt att gå. Men eftersom hela vägen upp var kantad med massor, jag säger massor med blåbär, så tog det ändå rätt så lång tid.

Min mor och W och E plockade tillsammans för att få ihop till en smarrig och go blåbärspaj. Jag och min son S, plockade i varsina ortexburkar för samma tänkta ändamål.

Det blev väldigt snart en tävling mellan mig och S vem som skulle orka plocka mest eller fylla sin egen burk snabbast.

W och E hejade på för glatta livet. Mest på sin storkusin S förstås. *L*

Dom till och med fuskhjälpte honom lite då och då.

När så våra burkar var halvfulla med skogens blåa godis, blev det fikarast. Vi tog våra fikakorgar och burkar med oss upp till Rövar Grottan.

Där satte vi oss vid en eldstad och plockade fram varm choklad, mackor, bullar och tigerkaka. Vi skulle minsann inte svälta ihjäl på vårat uppdrag.

W, E, S och Heron kröp runt och igenom rövargrottan. Tror framförallt att åttaåriga W tyckte det var mest spännade. Han frågade om rövarna som en gång i tiden huserade där. Och vi, jag och farmor (min mamma) berättade om flickan Gunilla som rövades bor från byn, och var tvingad att leva hos de elaka rövarna. Men att byborna efter många år tillslut lyckades befria henne från dess onda män.

Det märktes tydligt hur intressant och spännande barnen tyckte det var.

Dom ville veta om dom fanns kvar i skogen. Men vi försäkrade om att detta var så väldigt länge sen att inte ens jag eller deras farmor ens var påtänkta då.

W var även väldigt på spänn vad gällde eventulella björnar i skogen med. Så till den milda grad att han definitivt verkligen trodde att den fanns nära oss.

Han gillar inte alls tanken på att nån björn skulle dyka upp och göra oss sällskap. Så då började vi sjunga!

Sång..."Mors lilla Olle i skogen gick. Plockade blåbär, och solsken i blick...

Det var en sång i lika många stämmor som vi var där. *L* Men trevligt hade vi.

W ständiga oro att nån rövare från det förgånga eller att den där björnen skulle dyka upp, i kombination med att flitigt försöka hålla reda på Heron, mig och S gör nog att han kommer att sova mycket gott i natt. *L*

W och E sprang flitigt mellan mig och S för att hålla koll på vem som plockat mest och vem som därmed ledde blåbärsligan.

Heon kom dessuom äntligen själv på att han kunde tugga i sig blåbär från kvistarna. Och gissa om han åt!!! Tidigare har han bara stått och väntat på att vi ska plocka och ge honom av dessa gosaker. Han lär skita blått i morgon! *L*

Farmor/mormor tillika min mamma fick rätt snart ganska ont i ryggen och kunde därmed inte plocka mer. Hon satte sig på en liggande stock för att vila medans vi andra pysslade med vårt. Men efter ett tag behövde hon sitta mer bekvämt, så hon traskade stigen ner till bilen och satte sig där och väntade på oss.

Vi andra kämpade på för fullt med våra projekt uppe i skogen.

Tillslut hade jag då lyckats fylla min ortexburk med blåbär. Plockade jag fler skulle bären mosas om jag försökte trycka dit locket. Så jag ropade på S att jag nu var tvungen att ge upp. Det visade sig då att även han började få samma problem. Så blåbärplockartävlingen blev oavgjord!

Vi tog alla våra pinaler och började traska neråt igen.

Hade nog kunnat stanna ett par timmar till och plockat mer blåbär. Fanns hur mycket som helst!

Ska, om vädret håller i sig, plocka mer till helgen uti "vårt" paradis - stugan!

Det var våran dag som skogsrövare vid Finnforsgrottan! :))

I morgon ska jag och S göra massor av blåbärspajar av alltihopa!

Nu ska jag steka hamburgare och koka makaroner till. Enkelt och lätt. Gott??? Njaaa... Men man kan inte få allt här i världen. Och barnen blir i alla fall glada. :)

Kram på er alla bloggläsare! :)