Det blev inga julgardiner uppsatta idag. Men det känns som det gör detsamma.

Min min mycket gode barndomsvän fru Karlsson ringde ikväll och vill ha med mig ut på promenad. Och det är klart. Får jag välja mellan tvättstugan och en promenad med en god vän, så vinner vännen!

Dryga timmen promenerade vi! Jätteskönt! Så nu lär jag sova som ett litet barn. I morgon ska vi träffas för en prommis igen. Lika bra att passa på medans orken finns.

Igår när jag satt vid datorn plingade messenger till. Jag hade fått ett medelande från min yngsta grabb.

Citat: "Jag älskar dig! Du är så gullig & goo så att man bara vill krama dig heeeeela tiden! =D ...Ehhh?!? Sa jag det där!?"

Fatta att mammahjärtat bara smälter! Och glädjetårarna svämmar över!

Och vet ni vad samma son gjorde sist jag fyllde år?  Jo, han hade varit på ICA och köpt mig en ny rätt så dyr stekpanna. Jag hade väl vid några tillfällen beklagat mig över den gamla jag hade... Då tjöt jag ordentligt!

Min egen älskade lilla tokunge hade tagit sina sparade slantar och köpt den finaste stekpannan jag någonsin har ägt! Jag visste hur mycket den kostade. Då jag själv varit och sneglat på de olika modellerna på affären. Och den var verkligen inte den billigaste.

Jag betalade tillbaka en större summa av köpesumman till honom ändå. Tycker inte han ska lägga så mycket pengar på mig. Fast tanken var jättegod! Han behöver pengarna till nått åt sig själv rätt som det är.

Mina andra söner är också helt underbara! Men jag tror det är min minsta som mest hittar på allehanda små tokroliga saker ändå.

För mig är belöningen nog om mina grabbar gör så gott de kan i skolan och här hemma. Och att dom sköter sig på fritiden och inte hittar på saker dom får ångra sen.

Jag bara bävar att en dag få ett samtal hem om att nån av mina söner hittat på nått otyg. Det får man ju liksom räkna med, tänker jag.

Men ännu har vi klarat oss från sånna samtal. Peppar, peppar....

Min vän fru Karlsson påminde om en rar liten historia som utspelade sig för ett ca 4 - 5 år sedan.Mina söner och jag var och hälsade på hemma hos familjen Karlssons. Min mellanson kröp i vanlig ordning upp ifru Karlssons knä och bara myste. Helt plötsligt tittar han henne i ögonen och säger "- Åh, vad du är vacker!" Då var det fru Karlssons tur att blötlägga kinderna sina. *L*

Jag bara säger som så... Om mina söner fortsätter vara så underbart goa och härliga individer, så kommer deras framtida flickvänner att få dom bästa män man kan önska sig!

Vet att detta kan ses som skryt. Men det skiter jag i. Mina söner är så himla fina!

Nu stundar sovtid! Jag önska er alla en mycket god natt! Sov gott! :D

Kram på er alla!

/Annelie

Så var man då här! Har haft en annan blogg en gång i tiden. Den finns fortfarande  kvar. Men det är några år sedan jag skrev i den.

Här börjar man liksom från början.

Julen närmar sig med stormsteg! Stressen har smärt och smidigt lyckats ta sin in under skinnet. Nu börjar alla "måsten"! Eller..?

Julbaket med lussebullar, julkakor, julpyntandet med alla adventsstjärnor och stakar. Tomtar och änglar. Julmat som ska förberedas. Julklappar att inhandla. Och till sist julgranen som skall kläs!

Och så vi som har barn... Allt som skolan vill att man ställer upp på inför juletiden. Baka till försäljning på skyltsöndagen, gå på olika tillställningar ens barn har jobbat och knåpat ihop med. Luciatåg... mm,mm..

Och har man då mer än ett barn så blir det tillslut väääldigt mycket och väääldigt dyrt!

Tack och lov har jag bara två barn kvar i grundskolan. Och i dessa klasser har jag å det bestämdaste klart sagt ifrån sånt som tar tid, ork, energi och pengar från MIN familj!

Nu satte nog en och annan kaffet i vrångstrupen.. "Jäkla trist morsa det där".. "stackars hennes barn".. osv.

Och faktum är att jag fick just den reaktionen i klasserna den gången jag tog bladet ur munnen och sa ifrån.

Jag är långtidssjukskriven pga att jag ända sedan jag var barn upplevt saker som varit tunga att bära med sig, och att i ung tonår stressat sönder min kropp både psykiskt och fysiskt. Vilket idag gör att jag är otroligt tacksam att jag överhuvudtaget klarar att ta hand om mina söner och mitt hem.

Att vara sjukskriven i så många år som jag har varit, blir man inte miljonär på. Ändå får man väldigt konstiga blickar från folk, bara mammor konstigt nog, när jag tillslut sa ifrån.

Jag har sagt upp mitt "fröken duktig". Hon är inte i tjänst längre.

Mina söner är de bästa jag har! Jag älskar dom mer än livet själv! Dom är min glädje och mitt hjärta varje dag jag vaknar.

Mina söner är nog också blande de mest tacksamma barn/ungdomar jag vet om. Visst kan dom precis som vem som helst knorra och klaga över saker och ting. Men dom har tidigt fått lära sig att allting har ett pris. Och man kan inte få allt man pekar på. Man blir inte lyckligare för att man har föräldrar som kan köpa mobiltelefoner, datorer och platteveaparater, moppar, cyklar, mm,  i parti och minut.

De mobiler och datorer mina söner har (för dom äger varsinna ) har dom sparat ihop till helt själva från sina månadspengar och pengar de önskat till presenter och julklappar.

Lyckan har fullkomligt lyst över hela deras person den dagen dom lyckats köpa just den mobilen eller datorn dom vill ha!

När människor jag möter hör hur många söner jag har och hur gamla dom är, ojar sig folk och menar att "då har du verkligen det du gör, din stackare,, och så är du ju dessutom helt ensammen med dom jämt och ständigt."

Jag skulle nog också reagera så om jag inte visste bättre!

För utan skryt.. Mina söner gör inte en fluga förnär! Mina vänner som känner oss berömmer mina söner och säger att jag verkligen haft tur.

Dom är duktiga och gör verkligen så gott de kan i det mesta i vår vardag.

Min äldsta son är mycket kreativ både i sitt intresse, datorer, skolan och hemmet. De två andra är inte långt ifrån. Även om dom är lite mera "latmask" än sin storebror. Men dom gör iaf så gott dom kan, och det är för mig gott nog. Jag kan ibland bli lite orolig för min äldsta grabbs intressen ska påverka skolarbetet negativt, då det stundtals tar mycket tid för honom. Han och ett gäng andra toppenkillar + min yngsta bror har ett eget "företag" via ungdomsgården här i Boliden. Dom sköter "företaget" exemplariskt och det går mycket bra för dom. Här kan ni kika in och kolla lite vad det är dom gör :               

http://lanportalen.com/

Min yngsta som verkar gå helt i äldsta broderns fotspår. Och det glädjer mig. Då vet jag att ha har sitt och inte kommer att hinna med nått allvarligare typ av bus.. hoppas jag och håller tummarna.. *L*

Idag har varit en helt vanlig dag i mitt liv. Vaknade kvart i sju. Låg kvar till sju. Sängen är alltid som skönast då man måste upp.

Gjorde frukost åt mina ungdomar. Var ner till källaren för och se om det fanns nån ledig tvättid idag. Och det gjorde det. Så ner igen och peta igång en maskin.

Sen var jag tvungen ut med Heron, min lille hund. En riktigt skön promenad på ca en halvtimme i snön och den gryende morgonen.

Halv nio kom min daghund Cilla! Heron blir sååå lycklig varje gång hon kommer. Pysslade på lite till. Åt min egen frukost, ner till tvättstugan och så ut med hundarna i skogen! Där blev vi nästan en timma. Är så underbart härligt i skogen. Och hundarna får verkligen springa av sig ordentligt. Det riktigt syns hur dom njuter. Passar på att träna inkallning varje gång vi är i skogen. Vill inte dom ska bli slappa på den biten. Och dom sköter det där med beröm godkänt!

När vi kom in var dom skönt trötta. Så nu skulle dom inte lida alltför mycket då jag skulle till min "kurs". Jag och ett gäng andra "sjuklingar" träffas varje onsdag vid 11 för att tillsammans läsa och lära oss hur vi med små förändringar kan må lite bättre än innan. Och det är ett så trevligt gäng, att bara att träffa dom gör att man känner sig gladare!

När jag sen kom hem vid halv ett tiden väckte jag viss hundarna. Men jag tog ut dom på en kortare prommis. Sen ner i lokalen här i källaren, där delarav sällskapet från "kursen" samlats. De som ville fick en provapå-behandling av en manick jag inte vet vad den heter. Men den är säkert bra! *L*

Tvättstugan igen.. Jag har alltså bokat upp hela dagen för tvättning. Jag är inte så snabb. Men huvudsaken det blir gjort. Kommer, även om jag tagit det lugnt, att få en jäkla värk efter den här dagen. Att bära tvätten upp och ner är inget som är bra varken för min nacke eller min rygg.

Men det är skönt när det är gjort!

Julgardinerna som jag tänkte hänga upp idag ligger så snällt och fint kvar i garderoben. Kanske får jag upp dom sen ikväll. Annars får det bli i morgon.

Dax och gå ner till tvättstugan igen.

Ha det bäst och kul att just du tittade in! :D

Kram!

/Annelie